fredag 5 mars 2010

Kan man kommunicera fara i 100.000 år?

Idag står vi med stora mängder radioaktivt avfall som vi ska tar hand om genom att gräva ner det i enorma bergrum. Detta tycker jag säger någonting om den tid då kärnkraften utvecklades. Man hade en enorm framtidstro och ville skapa atombomber (även Sverige) och senare billig energi. Hur avfallet skulle tas om hand brydde man sig inte så mycket om, det kanske framtidens ingenjörer skulle kunna lösa eller så dumpade man det helt enkelt i havet. Sverige har dumpat 10 ton radioaktivt avfall i Östersjön under 1950-talet. Och innan dess förvarades det här http://www.bunker.nu/Atomsopor%20Myttingen.htm. Idag med en stark miljörörelse och med ökad journalistisk bevakning skulle detta aldrig kunna ske... eller?


Nu när vi har bestämt att avfallet ska grävas ner, hur ska vi då kommunicera detta till kommande generationer i 100.000år? Borde vi inte ha haft detta klart för oss innan vi började producera kärnkraft? Och om vi ansåg att detta inte var möjligt, borde vi då inte ha sökt andra lösningar på energiproblemet?
Min åsikt är att det är omöjligt att kommunicera så långt in i framtiden. Osäkerheten om hur framtida samhällen kommer att se ut och fungera men även istider, krig , och naturkatastrofer gör att osäkerheten blir för stor.

Om vi ska kommunicera direkt från nu till en generation i en avlägsen framtid, så förutsätter detta att människorna då fortfarande tänker som vi gör nu och att informationen inte feltolkas. Jag tror det är bättre att informationen utvecklas med människorna i generation efter generation. Tänkbara risker med att överföra informationen från generation till generation skulle kunna vara den nyfikenhet det väcker med en plats som man inte får besöka, och att själva innebörden av meddelandet suddas ut. Men ett ständigt medvetande om faran och platsen skulle också kunna öppna för en framtida lösning där människorna då kanske uppfunnit nya metoder för att oskadliggöra det radioaktiva avfallet.
Här kommer mina mer eller mindre fantasifulla förslag på möjlig kommunikation som bygger på att alla i samhället ska vara medvetna om faran.

1. Alla ska läsa om detta i skolan. Man skapar ett medvetande.

2. Området ska belysas med laser från satelliter i rymden. Istider och naturkatastrofer spelar ingen roll strålen kommer markera platsen. Livslängden är dock bara 10 år på en satellit och stora kostnader givetvis.

3. Med hänvisning till Cato d.ä och hans berömda avslutningar på sina tal i den romerska senaten, så ska exempelvis en svensk statsminister alltid avsluta sina tal med: För övrigt anser jag att vad vi än gör, gräv för guds skull inte utanför Forsmark :)

Den uppenbara svagheten med dessa förslag är att de förutsätter att våra politiska system och teknik förblir någorlunda intakta över 100.000 år, vilket kanske faller på sin egen orimlighet. Jag tror alltså inte att detta är möjligt men jag tror givetvis på att vi måste försöka.










7 kommentarer:

  1. Intressanta tankar! Människan är, många gånger, väldigt egotrippad och bara tänker här och nu. Förhoppningvis har tankar om en bättre miljö börjat etablera sig i våra hjärnor...

    Tror också att svaret på kommunikationen av radioaktivt avfall, handlar om att förmedla från generation till generation. Och att det ska finnas något slags projekt från regeringen att detta ska förmedlas ut till skolor och allmänheten med jämna mellanrum.

    Det är dock som du säger..., säkert finns det något, i framtiden, som kan oskadliggöra avfallet. Har en stark tro på människan.

    SvaraRadera
  2. Emelie & Walter är alltså Sofie! Har redan en blogg & tänkte inte på att det skulle bli fel namn... :)

    SvaraRadera
  3. Väldigt intressant!
    Tror dock inte att det är för att människan är egotrippat utan att hon har en väldigt begränsat syn på tid och rum.
    Att vidare befodrar informationen från generation till generation låter även i mina öron mest övertygande.Det är kanske det ända sättet som vi (människan som lever idag) kan tänker sig som rimligt och genomförbar, med den brgränsande föreställningskraften vi har.
    Annars tycker jag definitift att punkt tre skulle vara mycket användbar :)

    SvaraRadera
  4. mycket bra tankar,men om man skaffar kunskap i skolan i vilket ämne skall det hetta då om framtidens generationer?men det kan också urholka som andra ämnen när det är lågkonjunktur i landet.vi har ett ansvar för detta som vi har skapat men det måste göras nu och jag tycker att de tar inte sitt ansvar för de säger att det skall lösas om 50 år.det går fort till 50 år och jag undrar hur många före läsningar de har sagt till åhörande

    SvaraRadera
  5. Jag är också stolt över punkt tre :)
    Min tanke var att punkt ett skapar ett medvetande. Punkt två markerar platsen och punkt tre fungerar som påminnelse och garanterar att informationen hamnar i ett arkiv. Mer fantasi än så kunde jag tyvärr inte bjuda på :)

    SvaraRadera
  6. Punkt tre är alldeles utmärkt, Mattias, det borde införas etikettregler om att alla skålar och allmänna tal ska avslutas med detta :)

    Skämt åsido håller jag med Sofie om att människan är väldigt egotrippad, vilket även vi är. Vem vet om detta ens är ett problem om 100 000 år? Vi utgår ifrån att människor inte ska ha hittat någon lösning på detta, så att de fortfarande behöver varnas och skyddas. Kanske de redan om 100 år sitter på Mars och skrattar åt vår naiva försiktighet och rädsla.

    Eller så kanske alla profetior om den 21 december 2012 slår in, och då behöver vi inte oroa oss för någonting mer.

    SvaraRadera
  7. I nyaste Helsingin sanomats månadsbilaga nr 2/2010, som utkom 6.3 diskuteras denna fråga i Finland. För 250 000 år sedan bodde det neanderthalare i Europa, som sedan upplevde istider här emellan... Det diskuteras nämligen även hur och var vi skall gräva ner avfallet här i öster, och vem som då ev. tvingas ta hänsyn till det hela så att säga... Hurdan är den skylt vi t.ex. lägger på området? Symboler är ju mer eller mindre långlivade... kanske idén med att göra som Cato inte är så dum? Länge leve muntlig tradition...

    SvaraRadera