fredag 19 mars 2010

Ett fotografi.

Blev inspirerad av Evas och Ludvigs föreläsningar om det visuella. Jag kom att tänka på ett foto som fått en helt annan innebörd och tolkning än det från början var tänkt.

Ni kanske har sett det förut, men titta en stund på bilden och fundera på vad detta är?http://www.bebo.com/c/photos/view?MemberId=2569944299&PhotoAlbumId=2570042479&PhotoId=2570422657

England 1980, ett rockand-joy Division.
De är uppväxta i de fattiga kvarteren i Manchester med stor arbetslöshet och misär. Gitarristen i bandet säger att han ser ett träd för första gången när han är nio år..

Men det finns en väg ut; bilda ett rockband. Fotot är taget två veckor innan de ska ut på en USA turné, dom har precis slagit igenom. Sångaren Ian Curtis längst till höger på bilden är gift och har en dotter på två år.

Dagen innan bandet ska åka tar Ian Curtis sitt liv. Han sätter på en skiva med Iggy Pop och hänger sig i sitt kök.

Från att ha varit ett coolt rockfoto så får det nu en ny kraftfull laddning. Hur kunde han ta sitt liv och lämna sin fru och dotter? Vad drev honom till detta?

Varför har han tagit ett steg bort från dom andra på fotot?
Varför tittar han inte framåt som de andra?
Visste han redan att han inte skulle följa med på bandets fortsatta resa, hade han redan bestämt sig?
Trettio år efter hans död så fascinerar detta fortfarande människor. En kult kring bandet har uppstått med filmer, dokumentärer och återutgivningar av deras musik. Fotografen Anton Corbijn är världsberömd och u-tube är fullt av covers som på olika vis försöker förstå den sorg han bar inom sig. Se ett exempel här.http://www.youtube.com/watch?v=k1K_3c2CfY0


Den döda konstnären/rockstjärnan som en ikon, tex Jim Morrison och Curt Cobain är ett välkänt fenomen. Konstnären som betalar det yttersta priset blir någonting magiskt och svårgreppbart. Att tolkningen av fotot i efterhand blir annorlunda är kanske nödvändigt för att försöka förstå både Ian Curtis och kanske oss själva..



3 kommentarer:

  1. du har rätt mattias många kända konstnärer måste dö före dom skall bli erkända.men jim morrison och curt cobain var redan kända under de levde många är helt utdöliga som artister.men de som målar konst har lite svåra att bli erkände under deras levnadsår.men där finns också undantag också.bra skrivet annars.

    SvaraRadera
  2. Stark Mattias! jag kände varken till bilden eller historien kring det.
    Om man tittar på fotografiet innan man vet vad den handlar om, så säger den knappt någonting. Jag funderade faktiskt varför en av de vände sig om och stod lite avlägsen från de andra.
    Mitt slutsats ver att det är säkert ett konstnärligt grepp från bandet.
    Efter jag har läst hela din inlägg och tittade en gång till på fotografiet så berör den. Man ser inte bara en bild längre, man försöker läser en hel historia.
    Det är det som jag menar med STARK

    SvaraRadera
  3. Verkligen tänkvärt!! Tror att det finns mycket att läsa i kroppsspråk, min första tanke var dock att det handlar mer om oplanerade bilder. Att Ian Curtis position förmodligen var en planerad stileffekt. Samtidigt ser han så olycklig ut och det känns verkligen som att han inte vill blicka framåt. Det borde ju inte vara det han ville uppnå med fotot... Kan tänka mig att det är oerhört skrämmande att bli så stor artist med så lite erfarenheter av hur det ser ut i världen. Och med droger blir livet säkerligen inte mindre skrämmande… Överhuvudtaget blir nog drömmar sällan som man tänkt sig och priset för att nå dit, verkar för många vara för högt. Tänker på hur många artister som uttryckt det genom sina texter, som exempelvis ”Peace of me” med Britney Spears, som var den senaste som berörde mig starkt. Varför lockas vi av andras trauma och död? Är det kanske spänningen runt alla olösta gåtor som vi egentligen aldrig kommer att få veta ”sanningen” om?

    /Sofie Harri

    SvaraRadera