söndag 7 mars 2010

Att kommunicera......


Under föreläsningen ”Hur man kommunicera naturvetenskap” kom många frågeställningar upp om rätt kommunikation. Det grundläggande om hur man kommunicerar ett ämne verkar väldigt självklart, alltså att man frågar sig vem man vill nå, vilken media känns mest attraktiv i sammanhanget och vilket syfte man har. I mina ögon verkar det som en självklarhet att man reflekterar dessa frågor innan man börjar fundera på vad speciellt man vill informera om och hur.
Under veckan hittade jag en bok på biblioteket som heter ”Arkeologins Framtid” som är skriven i essäform av olika skribenter som arbetar som arkeologer, forskare, politiker och kulturskribenter. Boken är ett resultat av det åttonde arkeologimötet som hölls i Lund och som var arrangerat av Svenska Arkeologiska Samfundet Den börjar med ett kapitel som heter Framtidens stora berättelser, där man försöker förklara hur den stora berättelsen hänger ihop med den lilla berättelsen och varför båda är viktiga för att kunna tolka historien.
Just den här boken visar mycket tydligt till vem den är riktad, genom vilken media man vill vidarebefordra informationen och syftet är också klart.
Jag tror att använder sig av den tekniken när man vill nå människor med samma intresse är ganska enkelt. För att uttrycker det väldigt enkelt ”Alla vet vad man pratar om, man behöver inga stora förklaringar, alla är nöjda och kan föra en diskussion kring det”.
Nu tillbaka till föreläsningen. Vi fick se några exempel som visade att trots att det finns mycket välutbildade anställda på de stora myndigheterna som ger ut information till allmänheten så har den informationen stora kommunikationsbrister. En förklaring kan vara att det är helt enkelt svårt att sänka sin egen nivå så lågt att alla kan förstå. En annan bristfällighet är att man presenterar regler för allmänheten men man glömmer bort att förklara varför eller hur. Det är en alldeles värdefull ingrediens för allmänheten att se betydelsen i informationen.
En citat från föreläsningen är att kunskapen finns, men den når inte ut.
Jag hoppas att vi som läser till kulturvetare kommer att kunna hantera båda sorters kommunikation, den som riktar sig mot proffessioner i våra och angränsande ämnen och den som riktar sig mot allmänheten.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet! håller med dig i allt du skriver och blir nog lätt att man skriver "för svårt" även fall man har syfte att göra det för allmänheten. Men det gäller som du skriver att försöka göra det förståligt

    SvaraRadera
  2. Det är en viktig synpunkt! Det är en sak att ha kunskap och förstå den själv och en annan att försöka göra det förståligt för andra som inte är insatt i ämnet. Det blir som ett annat tankesätt att försöka skriva något ut i samhället så att alla kan förstå.

    SvaraRadera