söndag 14 mars 2010

Historia i människors liv - människors liv i historien

Under Cecilia Trenters föreläsning fick vi en liten uppgift. Vi skulle skriva ner den för oss viktigaste händelsen i mänsklighetens historia. Min första instinkt var att skriva "2 augusti 1989", det vill säga mitt födelsedatum. Med det menade jag inte att jag skulle vara det viktigaste som skett i världshistorien, utan att min födelse för mig är det viktigaste, eftersom den (självklart) är förutsättningen för min existens. Dock kändes det lite väl narcissistiskt, så jag skrev "Big Bang" istället.

När Cecilia sedan berättade om den unga kvinnan som hade skrivit "dagen jag kom till Sverige" önskade jag att jag hade följt min första instinkt, eftersom jag förstod att den faktiskt inte var egotrippad utan korrekt. Varje enskild människas födelse måste ju vara den viktigaste händelsen för henne/honom, eftersom vi utan den inte kan ta del av någon annan historisk händelse. Alla andra historiska händelser, även sådana så stora som Big Bang, blir sekundära eftersom förutsättningen för deras existens är den att det föds människor som kan skapa och minnas historia (eller göra kvalificerade gissningar om historien, som i fallet med Big Bang).

Jag blev förvånad då Cecilia berättade att människor blir bättre på att förstå sin egen roll i historien allteftersom de blir äldre. Jag hade trott att det var tvärtom. Dels på grund av människans psykologiska utveckling, som går från en egocentrerad fokus på det egna jaget i barn- och ungdomsåren, till en mer anpassad hänsyn och förståelse för andra människor och en större helhetssyn. Och dels på grund av generationsskillnader i uppfattning av historien. Min generation har fått med sig individualismen och den demokratiska fokusen på "den lilla människan" med modersmjölken. I vår historieutbildning har också mer fokus på individen och de lägre samhällsklasserna införts. Därför torde dagens ungdomar ha en mer positiv syn på sin egen roll i historien, medan de äldre generationerna, som växt upp i mer "bundna" samhällen där det egna jaget ofta fått anpassas och "tryckas ner" till förmån för samhället, torde ha det omvända.

Det bästa vore självklart dock om alla, unga som gamla, fick en större förståelse för den viktiga roll som alla människor spelar i historien. Jag tror att detta uppnås bäst genom att ännu mer fokus sätts på individen i historieutbildningen, men framförallt genom att historia införlivas i människors vardagsliv och att människor får förståelse för att historia inte bara är ett skolämne om vad forna tiders kungar gjorde, utan i allra högsta grad något som skapas och återskapas varje sekund av varje människas liv.

1 kommentar:

  1. vi alla har en betygelse av den mänskliga historian,men inte alla blir nedskrivna som ett namn men vi alla mänskor är ett kugghjul i all vår historia för att vi vet om historian är kanske vi kan göra en bättre framtid.vem vet kanske vi kommer att lära oss.det får framtiden utvisa.

    SvaraRadera