Här finns mjukglass, och lite kultur på köpet....

Jag hade den här veckan tänkt skriva om ett berömt foto av ett rockband. Utifrån det hade jag tänkt skriva om bilden i ett kulturmiljöperspektiv men också ur detta återges i musiken. Jag väntar fortfarande på tillåtelse att använda bilden av fotografen och eftersom bilden är en förutsättning för att texten ska fungera så får jag väl avvakta.

En reflektion man kan göra är att ser man den här bilden utan vetskap vilka personerna är och i vilket sammanhang de befinner sig så betyder den ingenting. Med kunskap däremot så får den en enorm betydelse och kraft. Så är det väl med all konst antar jag och det här för in mig på en tanke om just kunskapens betydelse och vikt för att vi ska kunna ta till oss konst och kultur.


Jag menar att när vi ska kommunicera kulturmiljö så får vi inte falla i fällan där vi bara hjälper människor att fylla på sitt kulturella kapital i rent identitet eller statussyfte utan att vi även måste står upp för några högre värden än bara en attraktiv förmedling. Bodil Petersson skriver i sin bok " Föreställningar om det förflutna" att det finns en orealistisk strävan efter den sanna kunskapen när man ska göra rekonstruktioner och att vi underskattar människors förmåga att genomskåda tingen. Detta är säkert sant men jag undrar ändå vart gränsen går? Om vi nu är en del av den kulturella ekonomin så förutsätter ju den ständig utveckling och expansion av nya marknader/kunder enligt kapitalismens grundprinciper om det ständiga tvånget till expansion. Vad händer då med de värden vi vill visa upp t.e.x vid en fornborg eller ett museum?
Vi måste vara försiktiga när vi "förpackar" kulturmiljön så att vi inte förlorar de värden och den kunskap vi vill att människor ska kunna ta till sig. Jag skulle själv inte vilja stå på ett museum iklädd en Indiana Joneshatt vid en mjukglassmaskin för att försöka "smyga" in lite kultur hos besökarna.


Nu åker vi med det kapitalistiska tåget och vart det för oss vet vi väl inte riktigt, men det kommer att ske på kapitalistiskta synsätt och villkor. Är detta till fördel för kultursektorn? För att uttrycka mig diplomatiskt, jag är inte övertygad.......
Kulturproppen från 1974 kom tillbaka...allt är förlåtet! Eller?
Många av oss på programmet kommer kanske jobba med förmedling och kommunikation av kulturmiljö i den kulturella ekonomin i framtiden. Hur ser ni på saken?