Vi har makten att välja hur vi ska presentera oss själva för
andra. Vi kan klä oss hur vi vill, prata hur vi vill, bli vem vi vill. Eller
ah, dem flesta i Sverige kan i alla fall göra det. När vi aktivt väljer då vill
vi kanske inte visa allt det fula som också är en del av oss. Vi väljer att
täcka det med ord, gester eller endast belysa det som är bra med oss och aktivt
sålla bort det andra. Varför gör vi det? Jo för att vi ska framstå i bättre
dagar och som bättre människor. Men livet kan ju inte alltid vara perfekt! Vad
skulle vi uppfostras till att bli då? Och hur skulle detta påverka vår världsbild?
En rekonstruerad historia i en förnekande värld. Detta var
budskapet som jag tog med mig i Anders Högbergs exempel om Frankrike och deras
aktiva val att promota kolonialismen som i grund och botten positivt, vilket vi
alla vet att det inte var. När man agerar på det här sättet, vad får det för
konsekvenser för ungdomars historiemedvetande?
Ammert tar upp olika bruk av historia i sin artikel ”Do you
want me to kill you now?” Ett av dessa bruk som nämns är det moraliska bruket.
Här söker man efter att gottgöra för det som har skett i det förflutna för att
på så sätt uppnå någon form av försoning. Vilket är tvärtemot vad Frankrike i
det här fallet gör. Istället vill de glömma och förtränga det som faktiskt har
skett. Här intar man istället ett icke bruk av historia som syftar till att man
tar bort vissa delar ur historien för att skapa mer legitimitet och påverka
människors åsikter och känslor, så att de kan förhålla sig mer positivt till
sin nations förflutna. Det som förmedlas bidrar i sin tur till ett identitetsskapande
hos individerna.
Är Frankrike rädda för att blotta sina dåliga handlingar inför
dagens medborgare?
När vi förmedlar historiska händelser kommunicerar vi inte
enbart om hur den tiden var utan vi kommunicerar indirekt värden som är viktiga
för oss i dagens samhälle. Vilket Anita synnesvedt tar upp i sin bok ”Dom gör
med hjärtat”. Det som man förmedlar speglar alltså hur vårt samhälle ser ut idag.
Det går att inta olika perspektiv när man förmedlar en historisk händelse och
man kan alltså belysa en händelsen från olika synsätt. Fakta talar ju för sig
själv i det här fallet, men det blir väldigt uppenbart att historieförmedling
går bortom pedagogisk fakta. Det handlar lika mycket om hur man framställer det
man presenterar som vad man faktiskt presenterar. De som har makten bör därför
belysa både positiva och negativa händelser ur det förflutna på ett öppet sätt. Vilket går att uppnå genom att föra en öppen dialog med alla medborgare i samhället. (Konsten att lära och viljan att uppleva) Hur vi ska
förhålla oss till dessa händelser bör i slutändan vara upp till oss själva.
/Valdete
Ja, det känns konstigt och förvånade att ett land som Frankrike väljer att vinkla historien för eleverna på det sättet, som Anders Högberg beskriver. Det lämpliga är ju att presentera både positiva och negativa tider och händelser i historien för att eleverna ska få så bred uppfattning och förståelse som möjligt.
SvaraRaderaOm Frankrike gör fel i att bara presentera det positiva, så håller jag också med Niklas Ammert, i hans föreläsning den 10/4, att man kan ju inte heller bara presentera det dåliga och onda i historien. Det förflutna är ju inte bara krig, koncentrationsläger och massgravar, utan det är ju en blandning av ont och gott, precis som det är nu och som det säkert kommer vara i framtiden. Jag tror inte man tjänar någonting på att mörka varken det ena eller andra för eleverna.