Få saker fascinerar mig så mycket som övergivna platser. Det
är något obehagligt och fängslande med ett hus som stått öde så pass länge att
det långsamt börjat rasa, ett träd växt upp mitt vid trappan, eller att i
fönstren där alla rutor sedan länge är borta fladdrar en sliten gardin. Många
frågor väcks, så klart om varför bostaden lämnats, vad är historien bakom men
också vad som kommer hända?
En offentlig byggnad som lämnats, till exempel en industri
eller butik, ger oftare svar, ”folk handlar inte här längre” eller ”marknaden
är förändrad”. Och det är en del av kulturarvet, det är lämnat till sitt öde på
grund av tidens gång. Kanske renoverar man fabriken och gör den till bostäder
eller mötesplats, kanske river man den gamla folkparken och erbjuder strandnära
tomter eller så får det stå där och förfalla, av ointresse eller konflikt
kanske?
Hur kommuniceras en övergiven plats? Olika så klart
beroende på vilken sorts plats det är, en privatbostad kommuniceras knappast
alls medan en fabrik eller en före detta bilskrot är mer offentlig, men kanske
inte tillgänglig. Ett exempel på ett kulturarv som kommuniceras och är
tillgängligt trots att det är övergivet är bilskroten i Kyrkö Mosse utanför
Ryd, ett populärt besöksmål som det även är skyltat till.
Andra platser som man hittar och blir nyfiken på kanske man
googlar för att eventuellt hitta den fakta man vill ha, som besökare kommunicerar
man med besöksmålet på eget initiativ. Eller så skapas ett gemensamt intresse
för en plats, som i exemplet villa Sjötorp i Gävle som man hoppas kunna rädda
undan rivning. Den kommuniceras genom sociala medier och lokalpress. I vår egen
närhet har vi exemplet Hossmo gård, en gård som lämnats till förfall men nu är
på god väg tillbaka till sin forna glans, även här finns en facebook-sida, och
ett stort intresse från allmänheten.
Det finns stora rörelser med folk som sysslar med urban
explore (UE) och som fascineras av övergivna platser, men ofta håller man
platserna hemliga mellan varandra för att undvika skadegörelse.
En övergiven plats, bostad som industri, berättar något om
det förflutna. Vid första anblick bara trist och kanske störande men bakom
varje ruckel finns en historia med eller utan lyckligt slut.