Kulturarv offer i militära konflikter

Att krig och andra väpnade konflikter är en stor påfrestning för nationer, samhällen, kulturer och människor som lever inom dessa i de utsatta områdena är givetvis ingen nyhet.

Något som däremot varit att betrakta som en nyhet under det senaste året har varit att stora delar av kulturarvet i framförallt Irak och Syrien fallit offer för de militära konflikter som pågår i dess områden. Både Syrien och Irak är hemvist för några av de äldsta och mest välbevarade kulturella- och rituella byggnaderna och monumenten i världen. Det fysiska hotet emot dessa har under senare tid varit att de i stor utsträckning befinner sig i de landområden som kontrolleras eller tidigare har kontrollerats av den sunniextremistiska terroristorganisationen ISIS. De senare har sysselsatt sig med att skända, plundra och förstöra stora delar av kulturarvet på dessa platser. Anledning är att de enligt egen utsago känner sig hotade av monument och andra kulturhistoriska byggnader som inte faller innanför ramarna av den religiösa inriktning som de själva följer. Shiamuslimska och kristna delar av kulturarvet är alltså de som är mest utsatta.

I Syrien hade man, under sommaren 2014, genom plundringar lagt beslag på en stor mängd föremål från arkeologiska utgrävningar. Det uppskattades att värdet på det stora antal artefakter som stals bara från området al-Nabuk väster om Damaskus, skulle uppgå till ungefär 86 miljoner dollar. Föremålen som stals var uppemot 8000 år gamla.
I staden Mosul i norra Irak sprängde man under samma tidsperiod stadens mest anrika moské, Nabi Yunus. Flera av de områden i Irak som har eller fortfarande kontrolleras av ISIS är berikade med en stor mängd olika kulturarv och där finns flera platser som märkts ut som världsarv av Unesco.

Att kulturarv förstörs eller på andra sätt påverkas negativt av militära konflikter är däremot ingen ny företeelse. Särskilt inte i Irak, vars kulturarv utsattes för stora prövningar även under tiden för de krig och konflikter som ägde rum under Saddam Husseins tid vid makten.

Många andra exempel finns, går vi tillbaka till andra världskriget kan vi först och främst givetvis konstatera att ett stort antal monument, rituella/religiösa byggnader och andra kulturhistoriska platser förstördes under både tyska och allierade flyganfall mot ett stort antal städer och områden runt om i Europa. Vad som också ägde rum under den här tiden var att en stor mängd äldre konst stals runtom i Europa. I första hand av nazisterna som stal konsten framförallt från judiska familjer. Men senare skulle även en stor del av samma konst hamna hos ryssarna, efter att dessa i sin tur stulit den från nazisterna.
Mycket av den plundrade konsten är fortfarande på villovägar, och den som man faktiskt vet att den fortfarande finns är det än idag konflikter kring äganderätten av. Senast 2013 utbröt det käbbel mellan amerikanska domstolar och rysk maktelit, gällande de konstverk som fortfarande tros finnas i Ryssland.

Så, vad bör man då göra för att säkerställa att kulturarv inte fortsätter att falla offer under krig och andra väpnade konflikter?
Finns det ens något man kan göra för att motverka detta?
Det som har gjorts är att Unesco under årens lopp har beslutat om ett antal konventioner som täcker in det som lagts fram ovan. Alltså sådana som ska skydda kulturarv både från att förstöras under militära konflikter och från att förflyttas och säljas under olagliga omständigheter. Dessa konventioner har klubbats igenom under tiden från 1954 till den senaste 2003.

Men, regler som inte följs kommer heller aldrig att uppnå full effekt. Och hur man ska gå tillväga för att lyckas säkerställa något sådant kommer nog tyvärr att förbli en obesvarad fråga.

Ett par länkar kring det som texten beskriver: http://www.kro.se/node/22
http://www.svt.se/kultur/konst/stulna-konstverk-skapar-nytt-kallt-kulturkrig