Varför allt egentligen inte är så bra.

Jag har kommit på det (det här har med kommunikation att göra, för att vara ärlig, så har detta med ALLT att göra), men jag har iallafall insett en sak.

Jag har kommit på det.

Varför allting suger.

För att förstå varför allting suger måste vi gå tillbaka till slutet av 1950-talet, då hade färg-tv:n slagit igenom och de människorna som jobbade inom reklam och marknadskommunikation fick en ny yta att spela på. I slutet av 50-talet satte sig några män ner i sitt kontor på Sunrise Avenue och bestämde sig att de skulle satsa på att sälja sina produkter till yngre människor, för om de unga skulle attraheras av deras produkter skulle de fortsätta köpa dem när de blir äldre.

Så bolagen satsa på att försöka sälja goda drycker, bröd, cigaretter eller vad tusan de nu sålde på 50/60-talet, till de yngre.

Men produkter som skulle tillämpa de unga folket handla bara om att byråerna ville marknadsföra sina produkter, de ville inte skada någon genom det, det var bara en utforskning inom marknadskommunikationen. Så dessa män gick till tv-bolagen, tidningar och biograferna och alla började satsa på att inrikta reklam på ungdomarna.

För ungdomarna var det området försäljningen gick bäst, det var platsen man skulle gå med vinst på.

Vad som hände (som jag kallar för ”ödets ironi”) var att man började prisa ungdomen inom samhället, hylla och fira den på ett sätt som man aldrig tidigare hade gjort i människans historia.

Det som ansågs var viktigt, erfarenhet och skicklighet, försvann i denna utveckling. Det man nu satte värde på var ungdomligheten. Kvalitén att ha ungdomlighet blev en konsument . Företagen började därför fokusera sig på dessa människor.

Och jag vet vad ni alla tänker, vänta lite nu Alex, de gamla grekerna verifierade ungdomligheten

Na-ah they didn't, de verifierade skönhet, det är skillnad.

Eller hur?

Det som hände var att ungdomlighet blev mer viktigt, ännu mer viktigt och typ jätteviktigt. Det blev så viktigt att samhället började vända ut & in på sig själva. För ungdomlighet, har en biprodukt. Biprodukten är att ungdomar har av naturliga skäl ingen erfarenhet, eftersom man är ung.

Man har ingen erfarenhet om man är ungdom, det är inte dennes fel. Men du är ung, och antagligen ganska korkad.

Utvecklingen av den förhärliga ungdomligheten slutade inte att utvecklas där, utvecklingen fortsatte förhärliga ungdomligheten och den genomgår en evolution till imbecillitet.

Det blev modernt och uppskattades att vara ung (och hyfsat dum i huvudet). Och det bara växte, (eftersom det vara poppis), växte mer tills det växte jättemycket och nu vill varenda en vara ung (och hyfsat dum i huvudet).

Men vet du vad? Det vill vi inte vara. Vi vill inte. Var inte ung!

För det som händer senare är att människor som var unga vill fortsätta vara det, de vill inte vara ”inte unga”. Då börjar de mutera sina kroppar och sina ansikten för att försöka se unga ut igen, men man kan inte vara ung för evigt!

För det går emot lagarna av universum!

Genom denna ironi och hemska utveckling, där ingen egentligen menade något illa, sitter vi nu på ett ställe där vi har Samir och Viktor i finalen av Melodifestivalen, med deras låt "Groupie". 

Men jag är glad ändå! Och här avslutar jag mitt första blogginlägg.

Ha en bra fredag!

#Alexander