Malmö är
en stad i ständig förändring som satsar stort på att växa och utvecklas.
Staden expanderar med nya flashiga områden, både bostads- och företagsområden
som västra hamnen och shoppingcentra som Emporia ploppar upp som svampar ur
jorden samtidigt som gamla industrilokaler som Kockums förvandlas till bland
annat toppmoderna kontorslokaler. Oftast ställer jag mig bakom framtidsutveckling,
men ibland kan den också skrämma mig. Det kan vara lätt att känna sig liten
bland de stora förändringarna som sker runt omkring oss och jag kan tänka mig
att just rädsla var något som många av Malmös invånare kände i mitten på
1500-talet.
Det som
hände i Malmö för nästan 500 år sedan var att man rev ner ungefär en femtedel
av staden för att ge plats till Stortorget. En stor förändring för dem som
levde där och då. I rivningarna till förmån för stortorget jämnades
stadsinvånares boningshus, andra gamla byggnader samt ett kloster vid namn
Helgeandsklostret. En parentes är att idag upptas ungefär en fjärdedel av det
gamla torget av en parkeringsplats, och därunder ligger lämningar bevarade av
det gamla medeltida klostret.
Samtidigt
som man började anlägga torget startade också bygget av det nya rådhuset, som i
all sin prakt står där än i dag. En annan intressant historia är att under
1580-talet anlades också en vattenreservoar på stortorget där vattnet leddes
från pildammarna via träledningar. Reservoaren blev stadens invånares vattenhål
och det var dit de gick för att hämta sitt vatten, reservoaren var i bruk ända
in på 1800-talet.
Stortorget
i Malmö har onekligen varit en viktig plats för utvecklingen i staden och dels
är Stortorget en plats rik på historia. Men när jag senast besökte Stortorget i
Malmö och gick omkring på dessa 2500 kvadratmeter som torget upptar kunde jag
inte någonstans hitta den minsta lilla informationsskyllt som delgav någon av
dessa historier. Inte någon annan historia heller för den delen. Jag träffade även på två tyska turister som jag började prata
med. Jag såg att de hade med sig en guidebok så jag passade på att fråga vad de
kunde läsa om Stortorget. Men de som gick att läsa var bara kort information om
ryttarstatyn, att den föreställde kung Karl X Gustav, att det var han som såg
till att Skåne blev svenskt år 1658, samt väldigt kort information om några av
de omkringliggande byggnaderna. Desto mer fanns det att läsa om fiken, pubbarna
och restaurangerna vid Lilla torg, som är precis vad det låter, ett annat litet torg, snett bakom Stortorget.
Säger
inte detta en hel del om bristen på bra kommunikation av befintliga och viktiga
kulturmiljöer?
Eller är
det bara så att jag har indoktrinerats till att tycka att kulturmiljö är så
pass viktigt att den måste kommuniceras mera?
Det är svårt att skylta när alla byggnader är rivna! Men visst borde det finnas ett par stora skyltar på en husvägg intill torget. Och torget låter som ett arkeologiskt Eldorado...
SvaraRaderaInte alls Camilla, jag delar också din åsikt, men marknadsliberalismen som är alltjämt närvarande i dagens samhälle gör att vårt historiska arv, vårt kulturarv, inte alls har samma betydelse för de som drar nytta av marknadsliberalismen.
SvaraRaderaDen allenarådande konsekvensen av marknadsliberalismen är att vi i Sverige inte längre känner stolthet över vårt kulturarv. I München har de lyckats bevara sittt 400 år gamla stadstorg och i Rom har de inget annat val än att finna sig i det faktum att romarna var onekligen effektiva byggherrar. Därmed borde och bör vi svenskar också ta oss rejält i kragen och inse vårt kulturarvs sanna potential. Om inte så fruktar jag att vi förr eller senare kommer att sakna en moral- och etikbildande lärosats, som vårt kulturarv faktiskt är.
Vårt kulturarvs sanna potential skall framföras med stolthet och resta ryggar, inte bakom missvisande marknadsliberalism och politiker som inte har en blekaste aning om hur verkligheten ser ut.
För övrigt så anser jag att om de, politikerna vill säga, har vetskap om de existerande problemen inom kultursektorn så är de för rädda för att uttala om de äst lämpade lösningarna. Detta i rädsla för att hamna dels i politisk utanförskap och dels inför KU( Konstitutionsutskottet) som har befogenhet att utfärda misstroendevotum. Punkt och slut.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tror att även marknadsliberaler ser ett värde i skyltar för turisterna.
SvaraRaderaVad beträffar kulturarvets moral- och etikbildande potential är jag ganska pessimistisk. Man blir varken snällare eller elakare av att veta hur gammal sockenkyrkan är, eller att veta att man härstammar från slavägare och slavar.
Den här kursen har gjort mig uppmärksam på bristen på kommunikation av nästan alla kulturmiljöer... Skyltar är himla underskattade!
SvaraRadera