Det förflutna finns alltid med oss vart vi än går oavsett
tidsepok. Det är viktigt att inte glömma våra arv från det
förflutna utan ta vara på det. Vi har ett behov att veta varifrån
vi kommer, kanske rentav vem vi är. Vi använder oss av det
förflutna, traditioner och historia för att motivera oss att tänka annorlunda.
Men
varför ska vi ens bry oss om det förflutna?
För att få kunskap,
fördjupa och nyansera vår förståelse av vårt eget förflutna,
förstå vad vi har gemenast och få redskap för att genomskåda hur
historien används idag. Förstå vad det är att vara människa kort
sagt.
Men vad säger att vi måste ta vara på det förflutna? Varför inte blicka framåt istället?
Vad är det viktigaste argumentet för att behålla det "gamla" vid liv?
Kort och gott, vad tycker ni? Tankar?
Tycker att detta är en mycket intressant frågeställning, för den har ett långt ifrån självklart svar, vilket många verkar anta.
SvaraRaderaEn del säger att vi måste lära av det förflutna för att kunna skapa en bra framtid men i samma andetag så kan vi konstatera att vi inte alls lär oss av det förflutna. Massmord, krig, nationalism och hjulet blir uppfunnet om och om igen. Trots detta skulle man kunna säga att jo, hjulet finns fortfarande och vi har utvecklat det. Vi kanske inte lär oss till hundra procent, tankar och känslor är saker vi lätt glömmer av från generationer till generationer, men allt annat kämpar vi för att utveckla.
Det vill säga, tills den dag vi glömt även varför vi gör det.