fredag 22 april 2016

Svartklubbskulturen

Jag har reflekterat lite kring ett relativt smalt immateriellt kulturarv. Något som personligen ligger mig varmt om hjärtat. Jag tänker på de platser där elektronisk musik framförs i övergivna eller nedlagda gamla industrilokaler, utanför det ”ordnade” samhället.

I Malmö kan man nästan varje helg uppleva detta på olika platser längs de gamla industristråken i utkanten av stan. Där finns ett flertal så kallade svartklubbar. De jag syftar på är främst tillhåll för den som vill njuta av närproducerad elektronisk musik, utan att behöva fundera på vad klockan är eller om man har ”rätt” kläder på sig. Det är en plats där alla som gillar den sortens musik är välkomna. En plats där man kan känna sig trygg och bekväm som man är - oavsett identitet, religion, eller sexuell läggning. Alla är där på samma premisser.
Denna typ av kulturyttring brukas främst av unga vuxna, i åldern 18 år och uppåt 30+. Klubbarna drivs av eldsjälar som brinner för att ge besökarna en originell musikupplevelse i en unik miljö.

Jag fascineras av den kontrast som skapas då den moderna elektroniska musiken får liv i dessa övergivna betongbyggnader. För den icke insatte kan jag nämna att dessa klubbar ofta är mycket uppskattade och välbesökta. Något som jag tror bidrar till dess popularitet är det faktum att de inte är permanenta. De håller till på olika så kallade ”secret locations” varje gång. Inför varje event vet man endast vilka som ska spela och möjligtvis i vilken stadsdel det kommer att hålla till. Först vid midnatt kvällen innan eventet avslöjas (oftast via Facebook eller mail som man registrerat sig på) den exakta adressen. Allt för att hålla det hemligt till sista stund och behålla en känsla av spänning och exklusivitet.

Min tolkning av svartklubbars syfte är att man vill skapa ett alternativ och en friare form av uteställe. Där benämningen ”friare” kan syfta på att den som driver klubben anpassar öppettiderna helt efter besökarna. Den som är på plats är alltså med och bestämmer hur länge klubben håller igång, vilket skapar en tydlig gemenskap som inte går att finna på vanliga uteställen. Musiken som spelas framförs främst av lokalt eller regionalt förankrade DJ’s. Här har man möjligheten att höra något annat än den lätt uttjatade mainstream-musiken som annars spelas på majoriteten av många klubbar. Det sker inte samma form av övervakning som på ett lagligt uteställe vilket gör hela upplevelsen till något mer intimt. Vanligtvis säljs alkoholhaltiga drycker för en billig peng, och man har då som arrangör inte ett intresse av att göra någon vinst. Drivkraften är här istället att få vara med och göra något man verkligen brinner för.

Det som talar emot att svartklubbarna bör få existera är faktumet att där ofta köps och säljs olagliga substanser. Detta är främst en av anledningarna till att polisen lägger ner så pass mycket resurser på att motarbeta och stänga ner dem. Även det faktum att alkohol säljs utan tillstånd, vilket så klart är olagligt. En annat sak som ej talar till dess fördel är de lokaler som nyttjas, som dessvärre oftast har en bristfällig säkerhet vad gäller brandskydd och dylikt.

Själva benämningen svartklubb är därför inte särskilt positivt laddad, i och med de negativa associationer det förknippas med. Det negativa är också tyvärr främst det som framhävs i det offentliga rummet när man talar om svarklubbar. De positiva delarna som gör att folk faktiskt vill gå på svartklubb är inte något som nämns över huvud taget. Trots detta vill jag ändå bestämt hävda att det är den kollektiva gemenskapen och passionen för dans och musik som lockar majoriteten. För visst vill vi väl alla åt någon form av gemenskap och känsla av tillhörighet?
Vad tycker ni?

7 kommentarer:

  1. Vilket intressant ämne! Jag ska ärligt erkänna att det första jag tänker på när jag hör ordet svartklubb är droger. Men nu fick jag en annan syn på det vilket var roligt!

    Själva konceptet är ju helt fantastiskt! Att använda en gammal industrilokal (återbruk), att det är exklusivt men inte uteslutande, spännande och hemligt. Men som du skriver så är det säkerheten och alkohol/drogförsäljningen som är största hotet.
    Kunde man hitta en laglig lösning för att iaf ha ett brandskydd eller skulle det förstöra hela grejen? Att det är hemligt är ju själva grejen.

    Och kan man kalla svartklubbar för ett hemligt kulturarv?

    SvaraRadera
  2. Jag har kanske missat något, men jag förstår inte riktigt resonemanget kring hur det negativa med svartklubbar är den illegala försäljningen av alkohol och droger. Det är väl hela definitionen av en svartklubb, och det som särskiljer den från en vit klubb? Jag tvivlar således på att "viljan till dans" är största skälet att besöka en svartklubb.

    Anledningen till att plats hålls hemlig är väl dessutom till stor del för att undvika polisen?

    SvaraRadera
  3. Definitionen av en svartklubb är att man ej har tillstånd eller följer samma riktlinjer som en laglig klubb. Gällande öppettider, säkert och alkoholtillstånd.

    SvaraRadera
  4. Vad spännande de lät! Har inte hört talas om dessa klubbar så värst mycket men hela konceptet låter ju faktiskt spännande. Det är ju som du säger en form av kulturarv även som svartklubb. Ett kanske ganska svårt kulturarv , hur man ska tolka det negativa i det hela de som är det olagliga men ändå kunna ha kvar själva konceptet. För jag tycker man ska kunna behålla det hela.

    SvaraRadera
  5. Ett sätt att behålla det hela är ju att ha fasta öppettider, en ordentlig säkerhetsanordning och inte bryta mot svensk lag. Är det viljan till dans som lockar torde folk dyka upp ändå. Annars menar man väl implicit att det är just kriminaliteten som är en viktig del av kulturarvet?

    SvaraRadera
  6. Jag tror det handlar om att människor bara vill ha trevligt och själva bestämma över sin tid. Mediebilden som lever kvar sedan Docklands-tiden är inte särskilt representativ om jag ska se till mina egna erfarenheter. Att ifrågasätta ex dansförbudet (faktumet att det är förbjudet att dansa på allmän plats utan tillstånd) är inte direkt kopplat till att i övrigt sympatisera med kriminella handlingar.
    Om man jämför med många andra länder har Sverige väldigt restriktiva lagar kring krogöppettider och alkoholförsäljning. Vilken påverkan det har på människors välmående tål att tänkas på. Om jag jämför mina år i Berlin med mina år i Sthlm så är det för mig tydligt att folk dricker på ett sjukligare sätt i Sverige. Alkoholmonopolet och dryckeskulturen i Sverige är ett intressant och svårt kulturarv som kommuniceras på ett märkligt sätt.

    SvaraRadera
  7. Jag tyckte detta lät väldigt spännande och anv någon anledning väldigt självklar. Självklar i den benämning att svarklubbar, eller i varje fall konceptet, förmodligen alltid kommer att existera, eftersom jag tror att människans strävan efter att få stänga ute sig från regler och vara rebelliska inte är något unikt bara för vår tidsålder. Jag tänker också att detta är ett sätt att uttrycka sig och människans rätt till sin definition av frihet på.

    Jämför detta mycket med Emmabodafestivalen, där det förekommer droger och en inte helt konservativ alkoholhållning, men ändå inte är det första som besökare av festivalen tänker på. Där handlar det mer om musiken, dansen och den gemenskap som lät lik den du nämner i inlägget.

    SvaraRadera