Häromdagen, 26 april, var det 30 år sedan ett experiment i reaktor 4 på
kärnkraftverket i Tjernobyl gick riktigt illa. Intill kärnkraftverket ligger staden
Pripjat och den 27 april 1986 evakuerades stadens 50000 invånare i tron om att
de skulle få komma hem igen efter tre dagar, men så blev det inte. Pripjat är i
dag en plundrad spökstad, bevakad av vakter. Däremot staden Tjernobyl som
ligger 1,5 mil därifrån är inte helt övergiven, cirka 500 personer bor där
idag, dock att jämföra med 1986 då siffran var 12 000.
Med guide är det idag tillåtet att besöka Pripjat och det finns flera
bolag som erbjuder resor dit, i grupp eller privat. Ett begrepp för denna typ
av turism är katastrofturism.
När jag hör ordet katastrofturism är det just Tjernobylkatastrofen jag
tänker på, men det finns många fler exempel på platser där katastrofer
inträffat, orsakade av människa eller natur. Ground Zero, Costa Concordias
vrakplats, Pompeji, Auschwitz, Hiroshima och Phuket för att nämna några. Även
turer i mördares fotspår (ex. Jack the Ripper) och besök på kända personers
gravplatser kan räknas till samma form av turism.
Vad är det som fängslar med dessa platser? Anledningen till besöket
skiljer sig säkert mellan olika personer och platser. Att besöka en idols grav
har antagligen inte samma anledning som ett besök på Treblinka.
Finns det några platser ni vill besöka som kan räknas till
katastrofturism? Föga förvånande vill jag åka till Pripjat, pga. min
fascination för öde platser. För flera år sedan besökte jag Auschwitz och
Birkenau, anledningen kan ha varit nyfikenhet och tron om att sådana platser bör
ses. Ångrar inte att jag åkte dit men jag skulle inte göra om resan.
intressant att man anser Pripjat vara katastrofturism medans ett besök till pompeii inte nödvändigtvis gör det.. är det ålder som spelar roll? att besöka utgrävningarna i Sandby borg känns inte som katastrofturism.. var går gränsen för vad som anses katastrofturism och vad som anses vanlig historisk turism?
SvaraRadera