Det
är ingen hemlighet när jag säger att de flesta svenskar ser
Sverige som en av de bäst funktionerade länderna i världen, där
vi ligger bland toppen i frågan om BNP, utbildning, mänskliga
rättigheter och med mera. Med all rätt visar många studier att
Sverige faktiskt är ett rätt bra land att leva i, dock har även
solen sina fläckar. Vi har har hört på senaste tiden att både
islamofobi och antisemitism har ökats i landet och till detta har
populist-partiet SD fått en allt mer synligare scen på den
politiska arenan. Allt detta som sagts är ingen blixt från en klar
himmel, däremot fann jag det väldigt intressant i morse när jag
läste lokaltidningen Barometerns inrikesdel (31 mars 2016), hur
svenskar (i alla fall Barometern) hellre vill visa upp tydligt den
"glorifierade" bilden av Sverige som en progressiv nation
gällande kvinnors ökade rättigheter, där Ban Ki Moon, FN:s
generalsekreterare, "lovordar" Sveriges feministiska
utrikespolitik (se bild 1).
Värt att notera i samband med detta är en avsevärt mindre notis på samma sida, där en kommitté från självaste FN kritiserar Sverige för dess ökning av bland annat "hatbrott, kvinnovåld och behandling av romer och samer" i landet (se bild 2).
Jag blir fascinerad av detta: två helt olika presentationer av Sverige från samma organisation som FN och hur bestämmer sig Barometern att lyfta fram dessa? Uppenbarligen lyfter de hellre fram den positiva och "allmänt accepterade" bilden av Sverige och lite skymundan ger den mer negativa presentationen en subtil uppvisning med mindre text och storlek. Jag kan inte de olika lokaltidningarnas politiska tillhörigheter och kan därmed inte argumentera för eller emot de i det här sambandet, men jag tycker ändå det är intressant hur man väljer att presentera landets utveckling, där de "bra" nyheterna tar mer plats än de "dåliga". Avslutningsvis skulle detta ge bevis på hur den kulturella bilden av Sverige helst visas fram av åtminstone lokal media, som "världens bästa land" för folket.
/Kristoffer Schygge
Bild 1
Bild 2
Värt att notera i samband med detta är en avsevärt mindre notis på samma sida, där en kommitté från självaste FN kritiserar Sverige för dess ökning av bland annat "hatbrott, kvinnovåld och behandling av romer och samer" i landet (se bild 2).
Jag blir fascinerad av detta: två helt olika presentationer av Sverige från samma organisation som FN och hur bestämmer sig Barometern att lyfta fram dessa? Uppenbarligen lyfter de hellre fram den positiva och "allmänt accepterade" bilden av Sverige och lite skymundan ger den mer negativa presentationen en subtil uppvisning med mindre text och storlek. Jag kan inte de olika lokaltidningarnas politiska tillhörigheter och kan därmed inte argumentera för eller emot de i det här sambandet, men jag tycker ändå det är intressant hur man väljer att presentera landets utveckling, där de "bra" nyheterna tar mer plats än de "dåliga". Avslutningsvis skulle detta ge bevis på hur den kulturella bilden av Sverige helst visas fram av åtminstone lokal media, som "världens bästa land" för folket.
/Kristoffer Schygge
Bild 1
Bild 2
Även om jag ser medielogiken i att Ban Ki-moon smäller högre än en FN-kommitté håller jag med om grunden i ditt resonemang. Det är roligare att få beröm än kritik och den nationella stoltheten ses fortfarande som viktig. Precis av samma skäl, det vill säga den nationella stoltheten, vet vi att en svensk uppfann skiftnyckeln men inte att en holländare uppfann VHS-kassetten. Min gissning är att holländarna vet att holländarna uppfann VHS-kassetten men inte att en svensk uppfann skiftnyckeln.
SvaraRaderaFör att göra det extra besvärligt kan ju konstateras att skiftnyckeln uppfanns av en engelsman på 1840-talet, inte av en svensk på 1890-talet.