Vad betyder egentligen "kulturmiljö"?

Jag har jobbat av och till inom kulturmiljövården och blev häpen över att finna att innebörden hos termen ”kulturmiljö” är kontroversiell bland kursdeltagarna. Närmare bestämt verkar inte alla vara överens om gränsen mot fälten konst, kultur, miljö och museiförmedling. Några tycker att elementet av ansenlig ålder inte behöver ingå i termens definition. Och termens definition avgör vad kursen handlar om. Kursplanen ger ingen vägledning.

Termen "kulturmiljö" har ett etablerat bruk i samhället. Den infördes av Riksantikvarieämbetet under 80-talet för att ersätta "kulturminne". 1989 började man ge ut tidskriften Kulturmiljövård. Skälet till att man ändrade på termen var att man inom den offentliga kulturminnesvården hade börjat se mera på miljöer än på objekt: det duger inte, tycker vi sedan dess, att bevara en gånggrift och en medeltidskyrka på siktavstånd från varandra om det är tillåtet att bygga parkeringshus på ytan mellan de två. Ordet används nästan uteslutande av de kulturmiljövårdande myndigheterna: Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna och kommunerna. Inför ett byggprojekt gör man en miljökonsekvensbeskrivning både rörande naturmiljön och kulturmiljön.

Den här kursen handlar om kulturmiljökommunikation. Det är ett yrke som sysselsätter en hel del svenskar. De skriver skyltar, guidar turister och gör ljudguider. Ingen av dem jobbar med samtidskonst, för de är varken konstpedagoger eller curators på konstmuseer. Ingen av dem gör skyltar om artrikedomen i naturreservat, för de är inte biologer. Det är viktigt att kursdeltagarna får undervisning som överensstämmer med hur världen utanför LNU ser ut. Man kan inte metareflektera innan man har grundliga kunskaper om föremålet för metareflektionen.

En kursdeltagare är intresserad av street art, t.ex. i äldre industrimiljöer. Sådana miljöer är idag en okontroversiell del av det som hanteras av kulturmiljövården. Visst kan man i sin fallstudie på kursen beröra hur street art hanteras i förmedlingen av sådana miljöer. Det är intressant som exempel på hur medborgarna omförhandlar (med illegala metoder!) vad som skall ingå i en kulturmiljö. Men street art på en viadukt från 2008 befinner sig inte i en kulturmiljö enligt termens etablerade användning, och den är inte föremål för kulturmiljökommunikation. Den tillhör samma kategori som en nymålad tavla på ett galleri -- eller som en krossad fönsterruta om man följer lagens bokstav.

Jag tror hur som helst att det vore svårt att hitta material till en fallstudie om hur kulturmiljökommunikatörer hanterar street art. De är nog i överväldigande grad benägna att ringa klottersaneringen snarare än ta upp gerillakonsten i sin presentation av kulturmiljöer.