Idol, X-factor, Kändishoppet, Big Brother, Hells Kitchen, Kitchen Nightmares, Hotel Hell, Big Brother, Kändishoppet, Idol och X-factor. De är alla synonyma med ett adjektiv och ett substantiv som får mig att se rött: enfaldig underhållning. När man analyserar de här programmen på djupet så framstår det tydligt att deras syften är blott två till antalet: tjäna pengar och utsätta människor för antingen förnedring eller enfaldighet. På Dagens Nyheters webbsida står det att läsa om TV4:s nyaste satsning: från Idol till X-factor och från X-factor till Idol. Skälet till den här gamla nysatsningen är att tittarsifforna för båda programmen har slagit i botten så det förslår.
Det som TV4:s ledning inte inser är att folk är trötta på talangjakter såsom Idol och X-factor. Per Lernström, programledaren för Idol 2011 och Idol 2013, framhäver i artikeln i fråga:"Jag tror att det finns ett väldigt sug efter "Idol". Det gäller för oss att rida på den vågen och om vi lyckas med det tror jag att vi kan vända på det här."( Tidningarnas Telegrambyrå-Spektra (TT-Spektra) 2013) Det finns inget sug efter Idol, det finns ingen våg att rida på och därav så är det omöjligt att vända den negativa trenden, som visar sig i form av alltjämt sjunkande tittarsiffror. Bort med den enfaldiga underhållningen för den skadar musikbranschen, den svenska televisionens anseende och gemene mans uppfattning om kulturens betydelse.
Denna uppfattning tar skada av denna enfaldighet på så sätt att i och med att tv-bolagen blott erbjuder samma tv-tablå år ut och år in. Allas vårt behov av kulturell kommunikation blir stagnerat, inte stimulerat. Lösningen på problemet är som alltid att tv-bolagen tar sitt förnuft till fånga och inser att folk dels har tröttnat på talangjaktstramset och dels att folk har tröttnat på att se människor, oavsett hur kända eller okända de är, bli gjorda till åtlöje för absolut ingenting. För övrigt så anser jag att detta, att tv-bolagen kommer på bättre tankar vill säga, ligger i en långt, långt framskriden framtid.
Jag förstår exakt vad du menar med att program som dessa kan förhindra kulturell utveckling. Jag tror dock att dessa program är en viktigt del för unga artister och mindre okända artister att få in en fot i branschen, vilket i min mening utvecklar kulturen i mycket större utsträckning än vad vid faktiskt tror.
SvaraRadera/ Daniel K
Jag tror att de reklamfinansierade kanalerna är mycket lyhörda för vad folk vill se, eftersom det är tittarsiffrorna som lockar annonsörerna och annonserna som ger kanalerna inkomst. Med bibehållen yttrandefrihet är det nog svårt att hindra denna verksamhet. Och jag tycker inte det vore önskvärt heller. Det finns ett värde i att folk får se något de gillar, även fast jag personligen inte är intresserad.
SvaraRaderaJag respekterar era synpunkter till fullo. Daniel: Unga förmågor skall absolut få en chans att göra det de tycker om. Jag tycker dock att det är synd och skam att alla stöps i en och samma form så att säga. Jag tycker att detta faktum stagnerar mer än stimulerar, både på en personlig och professionell nivå.
SvaraRaderaMartin: Hur lyhörda är de om de bara går från en väl beprövad idé( Idol) till en flopp( X-factor) och tillbaka till den välbeprövade idén?
Att de är lyhörda ser vi på att de backade från floppen. När de startade X-factor trodde de säkert att det skulle dra in mer pengar än Idol.
SvaraRaderaÄven jag vill slå ett slag för yttrandefiheten.
SvaraRaderaDet är maknaden som bestämmer. Så länge det finns intresse kommer det att finnas ett utbud. Att denna typ av program skulle leda til en stagnerad kulturell kommunikation tror jag inte på. Programmen har en dedikerad målgrupp som antagligen inte är densamma som ser på "Fråga Kultureliten" (se Antons exempel). Det bästa med TV är att man kan välja vad man vill se, eller helt stänga av - turn on, tune in, drop out.
En typ av TV-underhållning som jag är tveksam till är Postkodlotteriet. (Låt oss bortse från att det heter postnummer.) Problemet är att ju mindre utbildning en person har, och ju sämre ekonomi, desto större är sannolikheten att han/hon spelar hasardspel. Och i det ingår lotterier. Så lotteriprogrammen tar i stor utsträckning pengar från folk som egentligen inte har råd.
SvaraRaderaJag håller med dig. Detta är våra skattepengar som vi dessa spelen ger bort.
RaderaInkomstskatten är progressiv: ju rikare man är desto mer betalar man. En klok person har påpekat att statligt hasardspel är regressiv beskattning: ju fattigare man är desto mer betalar man.
SvaraRaderaUrsäkta, är det gymnasister eller grundskoleelever som skriver de här bloggarna? Språket är i alla fall på en sådan nivå.
SvaraRaderaHåller dock med om att vi kan vara utan den enfaldiga TV-underhållningen.