Vi som syr medeltidskläder

För något år blev jag tipsad om facebooksidan Vi som syr medeltidskläder. Jag klickade mig runt i olika mappar med foton på fantastiska kreationer och läste några inlägg kring skor och huvudbonader. Då dök en märklig förkortning upp i många kommentarer; ”Är detta HK?” ”Sytt ny överklänning, inte helt HK men ändå” ”Jag tror inte de färgerna och mönstret är HK” osv.

Vad var då detta HK? Jag läste vidare och snubblade tillslut över att svaret var enklare än vad jag trott, HK = Historiskt Korrekt.  Detta kunde bl.a. innebära att hela dräkten sytts för hand i tidstypiska material.  Jag blev imponerad, vilket arbete! Men skulle de se ned på mig och mina symaskinssydda struthettor? Var detta en grupp enbart för fanatiska lajvare som tillverkade nålar själva och gick i tidsenliga underkläder på medeltidsveckan?

Det visade sig snabbt att gruppen oskrivna lag var att ingen skulle kritiseras eller klankas ned på för att hen inte sydde dräkter helt HK. Men det märktes ändå att många lyfte fram HK dräkter som lite förmer, ett ideal att sträva upp mot.

Min egen medeltidsförening syr en hel del och anordnar familjedagar varje år, i princip allt sker på symaskin förutom synliga sömmar. Färg, material och dekorationer måste ibland kompromissas pga. tid och kostnader. Inte helt HK alltså.

I Bodil Petersson avhandling berör hon rekonstruktioner, främst byggnader och båtar. Hon berör dock att det finns en smal balansgång mellan det historiskt korrekt och det banala. Ebbe Westergren lyfter i sin manual kring Tidsresor fram vikten av de sömmar som syns på klädesplaggen ska vara handsydda för att skapa den rätta känslan.

Detta är argument jag kan köpa, att i återskapande syfte faktiskt kräva en viss mån av historisk sanning. Kulturarvs intuitioner förväntas leverera sanningar och i de fall det är omöjligt, informera den obildade massan om att det som förevisas bara är en kvalificerad gissning. Men om syftet inte är att återge en exakt historia? Om syftet är att underhålla och skapa känsla för en tidsepok, likt min egen förenings familjedag, måste då minsta lilla detalj kunna styrkas via arkeologiska fynd eller samtida skriftliga källor?

Jag anser inte att så är fallet, jag tycker det är okej för föreningar av olika slag att försöka levandegöra historien, att locka unga som gamla att lära sig mer. Då spelar färgval, material och huruvida sömmarna är synliga mindre roll. Dock ser jag ett mervärde att enligt Westergrens modell lägger större vikt vid detta då en Tidsresa kan vara del av skolans undervisning. 

Kort sagt, låt oss inte bita oss själva i svansen. Det behövs fler som intresserar sig för olika historiska tidsepoker, kläder är en stor del av detta. Låt inte strävan efter historisk exakthet skapa trösklar för fler att upptäcka glädjen i reenactment.

"HK var det ja" - Bild ifrån sommaren 2014, just hemkommer ifrån Söderköpings Gästabud. 

Klart slut!

/Ellen