tisdag 10 mars 2015

Hur viktigt är autenticitet vid rekonstruktioner?

Jag ska nu försöka mig på konsten att blogga, vilket jag även tycker verkar vara ett spännande sätt att kommunicera kulturarv på. Efter att ha börjat läsa i Bodil Peterssons avhandling Föreställningar om det förflutna som handlar om hur intresset för att rekonstruera miljöer från historien har blivit allt större, samt att ha lyssnat på en föreläsning då Petersson tog upp en del exempel från denna har jag inte riktigt kunnat släppa en intressant fråga som hon tog upp i förbifarten. Vad är det egentligen som är viktigast när man återskapar en miljö som exempelvis en stenåldersborg eller en vikingaby? Är det att alla detaljer är historiskt korrekta in i minsta detalj och att miljön byggs med gamla metoder? Eller är det viktigare att den rätta känslan infinner sig oberoende på hur detta uppnås?

Frågan är alltså vad som gör den rekonstruerade platsen autentiskt för besökaren? Personligen känner jag mig mycket kluven i denna fråga då jag egentligen inte tycker att en plats är helt historiskt äkta när den har byggts upp i modern tid. Men har en miljö emellertid rekonstruerats med hjälp av historiska metoder kan den på sätt och vis samtidigt ändå ses som autentisk då hantverket och traditionerna hur den byggs upp kan ses som ett immateriellt kulturarv. På så vis kan något som byggs idag ändå ses som något historiskt autentiskt beroende på vilket synsätt varje enskild besökare har. När det gäller rekonstruktioner är det kanske därför så att det är möjligt att hur man upplever ett föremål eller en miljö och hur det eller den låter det förflutna att uppfattas är viktigare än miljöns eller föremålets egentliga ålder.

Även Niklas Ammert var under en föreläsning inne på återskapade platsers autenticitet. T.ex. berättade han då om att man för några år sedan rekonstruerade ett slag vid Eketorp och när det sedan var dags för paus satte sig kämparna på sina moderna cyklar och drack cola på burk, vilket kan tyckas drog ner platsens autenticitet. Hur hårt ska man då hålla i tyglarna på sådana platser för att besökare ska känna så mycket äkthet som möjligt? På platser som Eketorp och liknade är de beroende av turister, vilka i sin tur är svåra att ”kontrollera” då de alla är olika engagerade och intresserade av platsen. En del går in för det medan andra går runt och pratar i mobiltelefon, det går troligtvis inte att komma ifrån.

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är det att en rekonstruerad plats (eller föremål för den delen) är så autentisk som möjligt?

Det var allt för mig!
/Maja 

5 kommentarer:

  1. Folks krav på autenticitet kan vara hemskt specialiserade. En besökare är vapennörd och märker inte att folk har syntetkläder, och tvärtom.

    SvaraRadera
  2. En intressant blogg inlägg och själv tycker jag att det är viktigt att en rekonstruerad plats är så autentisk som möjligt. Men folks krav på autenticitet varier från person till person. Det kan vara en person (besökare) som är intresserat till vapen så personen märker inte att folk syntetkläder. Även vilka förväntningar har man när man besöker en plats. Som Niklas nämnde i sin föreläsning så hade han stora förväntningar under sitt besök på Eketorp. Medan kanske andra besökare har andra förväntningar när de besöker platsen.

    Det som du och från Niklas Ammert föreläsning nämner angående slaget vid Eketorp och ’’när det sedan var dags för paus satte sig kämparna på sina moderna cyklar och drack cola på burk’’. Där tyckte jag att man kunde har fixat ett rum för personaler som de kunde dricka sina cola.

    Rekonstruera en plats (eller föremål för den delen) så autentisk som möjligt är stor svårighet. Som Anita tar upp i sin bok ’’Dom gör med hjärtat” kan vi inte vara säkra på hur förhållandena var mellan människor eller hur människor tänkte och kände. Man måste ta ställning i sådana frågor för att kunna spela den här typen av roller och göra dessa verksamheter på ett meningsfullt sätt. Även att besökarna syn på autentiskt i en historisk plats varierar så är det en stor och svår uppgift för att få en plats autentisk som möjligt.

    SvaraRadera
  3. Det är givetvis olika från person till person vad det är man vill se. Precis som man gör olika tolkningar kring vad det är man borde få se. Oavsett om en plats eller händelse som rekonstrueras byggs upp med 100% koppling till hur de som driver verksamheten ser på den fakta som finns tillgänglig, så finns det alltid andra personer som har en annan syn att se på samma fakta.
    Så det blir alltså, som med allt annat, svårt att med en enskild metod kunna tillfredsställa alla.

    Därför får man också anta att varje rekonstruktions-plats har olika upplägg för verksamheten och olika mål kring vem det är man vill rikta sig till i första hand.
    Vissa platser kanske riktar in sig på målgruppen "historienördar" vilket gör att de är noga med att få till allt så på korrekt och precis som möjligt för att dessa ska finna det verklighetstroget. Medan andra istället vill locka till sig "vanliga turister" som kanske är mer intresserade av att se något underhållande än att det ska finnas skriftliga källor kring allt som visas upp för dem.

    I många fall kanske det också är så att slutresultatet blir något mittemellan ovanstående exempel.

    SvaraRadera
  4. Autenticitet är ett intressant dilemma. Jag kan tycka att visa typer av ”fusk” är värre än andra. Exemplet ovan att sitta och dricka cola mitt i medeltiden eller killen på omslaget till Bodils avhandling som har full riddarutrustning i kombination med gympaskor känns mindre ok. Däremot finns det exempel på ”fusk” som jag tycker kan vara acceptabelt.

    Ett exempel som Bodil tar upp i sin avhandling är när man använder icke-tidsenligt material i byggkonstruktioner för att byggnaden ska hålla lägre. Tex på Moesgård Museum i Danmark så har man gjutit en grund av cement under stavkyrkan och satt metallstift i väggarna för att byggnaden ska hålla ihop bättre. Dessa byggnadskonster stämmer ju inte med den tidsepoken som kyrkan härstammar ifrån (ca år 1060). Men kanske är dessa icke-autentiska inslag ändå helt ok? De syns ju inte för allmänheten och de är ju till fördel för rekonstruktionen som håller längre och säkerheten för de som besöker platsen blir ju bättre.

    SvaraRadera
  5. Och ja vad betyder egentligen autenticitet?

    Tänker mig att när en plats eller miljö i det här sammanhanget upplevs som autentisk eller som ”äkta” så handlar det i grund och botten om ens egna, eller också som i grupp gemensamma, föreställningar och upplevelser av hur något är eller borde vara. Med tanke på att begreppet autenticitet verkar vara ett hyfsat populärt uttryck att slänga sig med i bl a sammanhang som här gällande rekonstruktioner, så framkommer det också tydliga skillnader i vad som upplevs just vara autentiskt. Ställs frågan till t ex barn och ungdomar blir det andra perspektiv som kommer fram i jämförelse med vuxna. Barnen kopplar kanske t ex upplevelser av rolig lek i den historiska miljön till någon form av autenticitet och struntar i en coca cola burk hit och dit, medan vuxna kanske lägger mer fokus på historiska kunskaper och värden i sammanhanget vilket då ser olika ut beroende på vem eller vilka som svarar på frågan om just autenticitet.

    SvaraRadera