Först och främst tänkte jag i banorna om vad vi får ut av tidsresor. Vad vi personligen får ut av att få berättelser och historia berättad för oss på ett mer interaktivt och uttrycksfullt sätt som till exempel rollspel eller återuppbyggnader och rekonstruktioner.
Det första som kommer upp i huvudet är ju förstås att vi lär oss, det har ett pedagogiskt syfte av att vi lär oss av historien, men gör vi inte det lika bra genom att sitta och läsa om detta i böcker? Kunskapsmässigt, vad får vi ut av att ta del av en mer levande historia där vi själva kan känna, se, uppleva och hur hjälper detta människor att förstå? Rekonstruktioner kostar pengar och kräver en del, och ifall personer kan lära sig genom skyltar på ett museum eller en text i en bok, är inte det enklare och billigare?
Det som kom upp i huvudet härefter var att jag har en vän med diagnosen ADHD. Detta innebär för denna personen att hen inte har möjlighet att göra saker som att fokusera en längre stund på en text, eller ens en film, eller ens någonting ifall inte detta ger stimuli i form av nya och varierande intryck.
För min vän är det svårt att läsa en bok om historia, vare sig om hen brinner för ämnet eller inte. Det är aningen lättare att gå på ett museum och titta på föremål med stora skyltar intill med rader av text, men ifall inte museet har mer att erbjuda än föremål på display blir även detta svårt att ta till sig.
Har du en annan form av funktionsvariation, fysisk som psykisk, är det lätt att bli exkluderad ur det som man annars "antar" att gemene kvinna borde kunna ta del av.
Det som jag tänker att tidsresor skapar är en helt annan möjlighet för människor att upptäcka historia och kultur. Genom att involvera människor i berättandet, placera dem i storyn istället för utanför, så tror jag att kommunikationen mellan människor och historien kan bli mer intressant - och för att inte tala om tillgänglig för människor som annars kanske av olika anledningar har svårt med ämnet eller för att hitta fram till det.
Känner att detta blev ett rörigt inlägg, men så får det vara för denna gången.
/ Demi
Många skattebetalare som finansierar vården av kulturarvet tar inte del av det alls. I det läget tycker jag, som du, att det är angeläget att finna förmedlingsmetoder som når fram till många människor. Inte bara akademiker och hembygdsrörelsen.
SvaraRaderaNär det till exempel kommer till små barn så kan man inte endast förlita sig på att föremålen ska tala för sig själva. Man måste utgå från berättandet som Synnestvedt skriver i Dem gör med hjärtat och detta gör man för att på bästa sätt kunna förmedla utställningen/ föremålet/ platsen för barnen. Ebbe Westergren i Ozola påpekar vikten av att använda alla sinnen för att lära sig och förstå det man har framför sig. Här fungerar bland annat rollspel som en kontakt med den historiska tiden. Vilket jag också tror kan underlätta för de individer som har problem med att sitta stilla och koncentrera sig på ett föremål. Här får man istället ta del av helheten samtidigt som det händer något hela tiden (det blir alltså inte tråkigt eller monotont). Westergren nämner även att vi får mer kunskap när vi upplever något, upp till 80 % mer i jämförelse med 10 % när vi läser och 15 % när vi lyssnar på något.
SvaraRaderaJag håller därför med om att tidsresorna skapar möjlighet för alla individer att förstå det samhälle vi lever i, eftersom att man tar del i och upplever en tid som inte är tillgänglig för oss idag.
/Valdete
Kan verkligen hålla med och förstå din vän/ dina erfarenheter kring din väns funktionshinder. Växte själv upp med ett funktionshinder och känner så väl igen det här med tålamodsbristen samt behovet av att kunna se saker konkret för att lättare ta dem till mig, förstå sammanhanget bättre. Sen tror jag också det här behovet av visualitet inte bara hänger ihop med funktionshinders spektrat, utan även med personlighets typer. Vissa människor (inklusive mig själv) med eller utan funktionshinder har lättare att ta till sig kunskap genom det seende perspektivet kombinerat med skriftlig eller muntlig kommunicerad fakta, medans andra individer (som kanske överlag också varit mer vanligt i den skolgång många av oss även på 90-talet vuxit upp med) att läsa historia och fakta böcker för att ta till sig kunskap om ett visst område/ämne.
SvaraRaderaHåller därför med dig och ovanstående kommenterare att visuella rekonstruktioner är väldigt viktiga speciellt ur lärosynpunkt då det är ganska lätt att om man helt skulle inrikta inlärningsperspektivet på fakta intag genom böcker och texter så når kunskapen heller in ut till en stor målgrupp av människor. Dessa människor som faktiskt kanske har ett intresse, eller finner ett intresse för kunskapen genom att få den till sig på ett sätt som tilltalar och inspirerar just den individen. Jag tror själv att det är här både nyckel samt mycket av problematiken både i utlärning genom skolvärlden men också hur vi som vuxna intresserar oss för något, ex kanske skaffar en ny hobby. Det behövs helt enkelt något som berör. För så länge vi inte känner att något tilltalar oss, vi blir inspirerade eller nyfikna så leder det ofta inte till så mycket mer heller. Där i mot när kunskapen får ett bredare perspektiv som du pratar om i ditt blogginlägg, att man tillämpar fler metoder än bara böcker som inlärnings alternativ så når det också flera. Jag tror med detta inriktnings sätt av kunskap så har vi har mycket och vinna, både samhällsutvecklings mässigt men också en större humanitet, att människor är olika och att vi alla lär olika.
Så hurra för rekonstruktioner och kunskaps mångfald!
Tänkte även tillägga att det var meningen att det skulle vara lite fler mellanrum i texten så det blev lite lättare och läsa, men bloggen ville inte riktigt sammarbeta idag.
RaderaJag tror att det är viktigt att som Anita Synnestvedt komma ihåg att det finns många olika lärstilar. Alla människor har nämligen sitt eget sätt att ta in, bearbeta och minnas det man lär sig. Eftersom lärstilar är biologiska och utvecklingsbara karaktärsdrag gör det att ett visst sätt att lära sig något kan fungera alldeles utmärkt för en person medan samma sätt inte alls fungerar för en annan.
SvaraRaderaJag tror därför att tidsresor att ett bra sätt att lära ut kunskap på eftersom det kan rymma många olika lärstilar. T.ex. auditiv lärstil när barnen får lyssna, taktil lärstil när de får göra något med händerna (som att exempelvis tova ull) och kinestetisk lärstil när de får röra på sig (t.ex. prova på att skjuta pilbåge). Det bästa med tidresor tycker jag även är just att det går att blanda många olika lärstilar, vilket leder till en växlande upplevelse och förhoppningsvis är det då inte lika lätt för barnen att tröttna på det de håller på med.
Här tänker jag att det också är viktigt med bl a perspektiv på mångfald, demokrati och tillgänglighet i relation till t ex just rekonstruktioner och historiska tidsresor. Och vi alla tar till oss och upplever olika saker beroende på förutsättningar och sammanhang. En del gillar att läsa böcker eller kanske se film om historiska händelser medan andra hellre vill vara delaktiga i tidsresor, eller göra något helt annat. Och anpassning som görs utifrån olika målgrupper kan förstås ge bristande tillgänglighet när det som t ex här handlar om människors skilda behov. För vem och vilka tillgängliggörs rekonstruktioner och tidsresor? kan kanske här också vara en befogad fråga.
SvaraRaderaDet finns många olika lärostilar. Alla människor har nämligen sitt eget sätt att ta in, bearbeta och minnas det man lär sig. Det finns de som helst vill läsa en bok om historia. Det finns även de som vill uppleva historia i form av fältstudie eller rollspel istället för att läsa. Det varierar från person till person.
SvaraRaderaJag håller med dig att tidsresor skapar är en helt annan möjlighet för människor att upptäcka historia och kultur. Det är inte bara tidsresa som kan för människor att upptäcka historia. Även rollspel förmedla historia till människor som Anita Synnestvedt tar upp angående dramatiserade visningar.
Vad Anita menar är när en person bär tidsenliga kläder samt spelar en roll från den aktuella tidsperioden. Ibland finns det manus för rollerna, men det kan ofta också finnas utrymme för improvisation. Det skall vara underhållning och ett levandegörande av kunskapsförmedling där syftet är att det skall framföras en episod från historien.
Det finns många olika lärostilar. Alla människor har nämligen sitt eget sätt att ta in, bearbeta och minnas det man lär sig. Det finns de som helst vill läsa en bok om historia. Det finns även de som vill uppleva historia i form av fältstudie eller rollspel istället för att läsa. Det varierar från person till person.
SvaraRaderaJag håller med dig att tidsresor skapar är en helt annan möjlighet för människor att upptäcka historia och kultur. Det är inte bara tidsresa som kan för människor att upptäcka historia. Även rollspel förmedla historia till människor som Anita Synnestvedt tar upp angående dramatiserade visningar.
Vad Anita menar är när en person bär tidsenliga kläder samt spelar en roll från den aktuella tidsperioden. Ibland finns det manus för rollerna, men det kan ofta också finnas utrymme för improvisation. Det skall vara underhållning och ett levandegörande av kunskapsförmedling där syftet är att det skall framföras en episod från historien.