fredag 20 mars 2015

Inspiration från förr..


 

Jag har valt att analysera utställningen Kronan på Kalmar läns museum. I mitt arbete med fallstudien stötte jag på en gammal hylsa från 1675 som man trodde hade används som hudsalva eftersom att rester av oljor hade hittats i den. En lyxvara beskrevs den som! Denna hylsa stod bredvid en hudsalva som är typisk för vår tid som hade gjutits på exakt samma sätt som den äldre hudsalvan. Men det var inte bara det som var likt vår egen tid utan man hade också funnit tobak, kryddor och frukt som även de beskrevs som ”lyxiga” varor. Mycket som vi idag tar för givet med andra ord. Apoteken och den läkekonst de använde sig av ombord på skeppet och även under den tiden går att jämföra med det vi använder oss av idag, till exempel olika homeopatiska läror. Genom att läsa dessa bildtexter kunde jag koppla ihop den tiden med min tid vilket fick mig att förstå att vi trots allt inte var så ”olika” de människor som levde då.

Ebbe Westergren i Manual – Kulturmiljöpedagogik och historiska tidsresor tar upp vikten av att använda sig av det lokala i tidsresor. Det blir viktigt att studera sin närmiljö för att bättre förstå sin omvärld. Eftersom att Kronan sjönk lite utanför Ölands kust så känns utställningen väldigt aktuell för oss som bor här i trakterna. Mycket av det man har kommit fram till bygger också på antaganden men en hel del bygger på vetenskapliga undersökningar av skelett och så vidare. Kommunikationen på anläggningen signalerar lika mycket fakta som vardagshistorier. Det som också är intressant är att på Kronans utställning får man veta vad de som överlevde berättar. 

Det är även viktigt är att man som museum försöker möta besökare halvvägs. (Synnestvedt i ”Dom gör med hjärtat”. Det är viktigt att man försöker lära sig något tillsammans istället för att bara producera information. På Kronan kan man till exempel välja själv det man vill ta till sig i utställningen eftersom det är ett varierat utbud. Mycket bygger på text och information men det är också många fina föremål som är autentiska samt rekonstruktioner av hur människorna och samhället de levde i såg ut. Bodil tar också upp att rekonstruktioner av det förflutna speglar vår samtid. Samspelet mellan nutid och dåtid sker därför kontinuerligt.

På länsmuseet blandar man olika bruk av historia till exempel vetenskapligt bruk för att de som kommer på besök möter fakta liksom delar av olika berättelser. Det som jag har svårt att se är att man skulle använda sig av ett kommersiellt bruk av historia. Vad finns det att sälja på utställningen? Självklart locka fler besökare och möjligtvis så finns det mycket souvenirer att införskaffa sig på shoppen men jag tror inte att det sker på bekostnad av att kommersialisera hela utställningen.

Vad har ni själva för erfarenheter av utställningar på museum eller liknande verksamheter?

5 kommentarer:

  1. Man brukar tänka att kulturarvet mest kan kommersialiseras indirekt genom turistindustrin. Tanken är att om vi använder skattepengar för att vårda och visa kulturarvet, så kommer fler turister att besöka orten, där de går på restaurang och bor på hotell, och så betalar dessa företag mera skatt. Så när man försöker mäta hur framgångsrikt t.ex. ett museum är, då tittar man inte på hur stor vinst museet gör, utan på hur många besökare man haft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Jag tror därför att det blir aktuellt att på något sätt hitta olika metoder för att locka folk till museet. Man vill ju inte riskera att antikvarierna utestänger framgångsfaktorer som marknadsföring och olika medel man kan ta till sig för att bli uppmärksammade p.g.a rädslan för att bli för "kommersiella". Mer vinst kanske till och med skulle ge fler besökare? För många kanske en 100 lapp/ vuxen blir en dyr summa om man har en stor familj. Har man mer vinst så kanske museet kan sänka inträdet ytterligare. Då blir ju också museet mer framgångsrikt mätt i besökare.

      Radera
  2. Har själv gått på Kronan utställning ett par gånger genom livet och uppskattar den förändring som skett, håller med dig om att utformningen idag inbjuder till att fritt inta information. Jag gillar dessutom barnperspektivet som saknades då jag var liten.

    Jag tycker exemplet du tar upp med hudsalvan verkligen visar på att historia blir mer levande då vi kan relatera till vår egen tid och liv. En utställning utan samtidsperspektiv blir nästan tråkig idag, vi behöver tråden tillbaka till oss själva.

    Ett exempel där detta inte gjorts anser jag är Utvandrarnas hus i Växjö, en utställning som tyvärr inte längre talar till sin samtid. Kopplingen mellan mig och de som utvandrade känns avlägsen, och då är jag infödd Smålänning! Som du skriver, museum måste möta besökaren halvvägs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du också gillade det! Tyckte en hel del var spännande just på grund av anknytningen som hade gjorts till nutid.

      Har tyvärr inte varit där men förstår att det blir svårt för dig men speciellt för ungdomar som läser dessa böcker på högstadiet och ev. går på besök att förstå varför de ens måste läsa dem. Relevansen måste vara tydlig från början så att man inte endast ser dessa platser som "något som skedde förr i tiden" där betydelsen det har haft för vårt samhälle idag uteblir.

      Hoppas de som har hand om verksamheten ser problemet som besökare har upplevt och ger ett bättre nutidsperspektiv.

      Radera
  3. När du skriver om Ebbe Westergren, närmiljö och vardagshistoria, så kommer jag att tänka på en utställning i Karlskrona som jag har besökt. Den var inte speciellt kul men den var däremot mycket intressant och den hade stor igenkänningsfaktor och där jag kunde koppla samman nutid med historia.

    Jag och min sambo var och tittade på utställningen Ytspänning på Marinmuseet förra året. I början handlade utställningen mest om att göra lumpen och dess historia, vilket jag tyckte var lagom intressant men sen kom vi in i ett rum med stora tv monitorer som visade gamla klipp. B.la tv-nyheter från slutet av 80-talet och Kalla Krigets slut. Där visades t.ex. när Berlinmuren föll, den ryska u-båten U 137 som gick på grund utanför Karlskrona, Michail Gorbatjov, Olof Palme och andra gubbar som jag minns fragment ifrån och som jag sett på tv i slutet av 80-talet. Utställningen var som sagt inte alls rolig och skojig men den hade så mycket koppling till min egen historia och igenkänningsfaktorn var så stor att jag ändå värderar just denna utställning högt upp på listan. Jag tycker det är coolt att man vågar göra utställningar som inte bara är positiva eller fina att se på, utan som också kan ge eftertanke och påminna om vad som hänt i vår närhistoria.

    SvaraRadera