söndag 28 februari 2010

Historia och Makt
Jag har funderat mycket hur jag skulle närma mig begreppet kulturmiljö. Eftersom jag just nu läser boken ”Det rena landet” Om konsten att uppfinna sina förfäder av Maja Hagerman hamnar jag så fort jag försöker tänker på kulturmiljön i Tyskland under romarnas ockupation.
I boken beskrivs hur Nordeuropéerna tydligare sagt Skandinaverna konstruerar sin historia på händelser som utspelade sig under kejsarrikets tid. Jag stannar dock i Tyskland och försöker resonera vad tyskarna gjorde av historien som ett folk förtryckt av Roms kejsare.
För detta måste jag börjar berätta lite hur romarna såg på Nordeuropéerna. Ur deras synvinkel så var de nordiska folken barbarer, vilket egentligen inte betyder något annat än främlingar. Men det var svårt för romarna att ha kontroll över alla dessa barbarer eftersom Nordeuropa var/är ändå rätt så stor. Enklaste sättet att hantera dessa svårigheter var att ge de namn. Så blev det. Nordeuropa blev ”Germania” och i själva Germanien så fanns en mängd olika folk som bland annat goter langobader, angler, saxare och vandaler. Dessa folk fick sina namn av romarna och är ännu idag bekant under dessa namn. Hur de kallade sig själv eller hur de såg på sig själv, alltså vad det var som gjorde de till ett gemensamt folk vet man däremot ej.
Tacitus, en högt uppsatt ämbetsman skrev om ”germarnera” som ”ett rent folk”. Han var på väg att göra stor karriär inom politiken, och aldrig har besökt Germanien trodde sig veta att de germanska stammarna var rena dvs, icke beblandat med andra raser och därför mycket speciella. Det som skedde nu var att hans dokument bevarades genom tiderna och när man ville hitta folkets ”vagga” i början av 1800 talet passade detta dokument väldigt bra in i folkets syn på sig själva. Själva dokumentet passade ännu bättre när en viss man började förbereda det tyska folket för andra världskriget. Den norske socialantropologen Thomas Hylland säger att ”till sitt innersta väsen är sådana berättelser eller etniska ursprungsmyter om ”folkens historia” alltid politiska, de handlar om makt just för att de skapar kitt mellan människor”.
Varför skriver jag det här och vad har allt detta med kulturmiljö att göra? Jag anser att historia är en del av kulturmiljö, och mitt exempel visar tydligt hur man kan använda källor i politiska ändamål för att genomföra till synes otänkbara handlingar, dock med stöd av historiska källor kan man understryka och legitimera de.

5 kommentarer:

  1. din läsning är intressant men jag märker att ofta när man talar om " Norden "som oftast glömmer man om finnar,de är också en del av Europa fast de det ligger långt i från central-Europa.

    SvaraRadera
  2. Det här var jätteintressant, Frauke. Det visar ju också på hur människor kan anamma "de andras" syn på sig själva och göra det till en del av sin historia och identitet.

    Ned - var fick du ifrån att hon glömt nämna finnarna? Hon nämner ju INGET folkslag i Skandinavien utan skriver rätt och slätt "skandinavier" - ingen nämnd, ingen glömd.

    SvaraRadera
  3. jag vill tillägga en kommentar det är skillnad mellan " skandinaver " och "finnar"."finnar "kommer från östeuropa och "skandinaver" från västeuropa som dom har vandrat från ursprungligen.

    SvaraRadera
  4. Mitt inlägg handlar varken om Skandinavien eller Finnland. Jag använde mig av begreppet Nordeuropa eftersom den används också i boken och försöker sätter historien som jag läste sätter i en sammanhang med Tyskland.
    Dessutom ville jag förtydliga att man, läsa man en historisk källa vara medveten om källans historia, så att den inte kan användas i fel kontext och utnyttjas för politisk maktutövande.

    SvaraRadera
  5. Intressant, Frauke! Dock otäckt hur man kan använda historien för att missbruka sin makt, eller med hjälp av den, utnyttja människors rädsla och genom det få makt. Detta händer överallt i världen och det kommer, troligtvis, aldrig ha något slut... Om vi dock är medvetna om den "mörka" historien, öppnas förhoppningvis våra ögon tillräckligt för att vi ska förhindra liknande saker som hände under andra världkriget.

    /Sofie

    SvaraRadera