Visuell kultur är inget som man kanske tänker på är kultur. Graffiti målningar anses mest idag som en slags konst eller förestörelser av byggnader.

Jag ser det som en modern visuell kultur som inte alltid ska ses som förstörelse utan en fortsättning på att sprida vår nutids kultur. Det visar hur vi idag skapar vår egen kultur. Till och med på Kalmar slott kan man se mer personliga skrifter som människor har skrivit dit, eller rättare sagt skrapat dit. Det är inga viktiga meddelanden överhuvudtaget utan mest saker som (V “hjärta” A) eller liknande. Det kan nog ses som skandal när man tänker på att sådant ska stå på Kalmar slott eller vid dess kulturmiljö, även om det inte förstör själva slottet i sig och det inte är på original murarna de har skrivit. Första gången jag såg det så blev jag lite irriterad över hur man kan skriva och rista in sådana saker på Kalmar slott, sedan tänkte jag att det kunde också ses som en tidsstämpel av vår kultur. Ett liknande situation fast mer omtalat är den svarta kuben som är Kalmar Konstmuseums byggnad där vissa anser att det förstör helhetsintrycket för slottsparken där den står placerad. Detta var också min första tanke men jag har faktiskt börjat ändra mig angående detta med och ser det mer som häftigt idag. Hur ser ni på det?

När jag gick sista terminen i gymnasieskolan gjorde jag och en annan klasskamrat en studie om Nybro kommuns kulturarv. En frågeställning vi hade med var: vad de i högstadiet till och med gymnasiet kände till om kulturmiljön runtomkring.

Resultatet av detta blev att de kände till det som är mest känt med Nybro, dvs om glasbruksmiljöerna. Detta fick mig att fundera på hur mycket som faktiskt nämns i grundskolan om just kulturmiljö och inriktningar inom detta på en lokal nivå.

Om skolan studerar detta mer kommer kanske intresset öka och vetskapen om detta kan resultera i att kulturmiljöerna bevaras bättre och underhålls mer av den lokala befolkningen. Det kommer i alla fall inte komma leda till något negativt.

Jga läste för länge sedan om en intressant sak nämligen en man som levde som eremit, detta var ett exempel på en frågeställning och detta Exemplet handlade om en man utan talat språk. Han levde som eremit utan en känd uppfostran och socialisering av mänsklig närhet. Frågan var då, skulle han vara kulturlös? Kan man vara utan kopplingen till kultur?
Svaret är ja, om tror och håller med om det matrealistiska perspektivet.
Jag tror att det till stor del beror på vad som innefattar begreppet kultur, är kultur en tanke som den ensamme mannen tänker, även om den inte bottnar i några samhälleliga normer, är det ju ändå hans tanke uppkommen av någon slags verksamhet, det är då mycket svårt att avgöra. vad tror ni????

Människan lever i samma värld men uppfattar den olika beroende på vart man kommer ifrån, vilket språk man talar och kulturella och sociala erfarenheter. Alla är en del av världen, dock har väst genom industrialismen gått ifrån att vara en del av naturen till att stå ”utanför” och då inte se naturen som en del i helheten. I väst är det vanligt att man ser naturen som en resurs där människan har den ensamma rätten att använda sig av naturen som det behagar henne, ofta i intresse för egen ekonomisk vinning. På senare tid har dock väst världen börjat intressera sig för naturen på ett annat sätt, en del hävdar att jordens resurser snart är uttömda och jordar, hav och skog kommer att vara förgiftade eller skövlade. Ibland kan jag känna att vi också (västvärlden) utnyttjar kulturmiljö resurser från andra delar av världen. precis som med naturliga resurser. Hur ser vi på detta, vi är ju som beskrivet ovan alla olika. vad tycker ni om detta påstående??

kulturella glasögon??

Att studera historien som man ofta gör på en gymnasial nivå tror jag gör att vi ser historien
som en enda lång tidslinje, vilket inte är bra, det är då svårt att sätta händelser i ett större
perspektiv och faktiskt se hur historien påverkar oss idag och hur vi påverkas av historien. På
en föreläsning i denna kursen fick vi alla frågan i klassen, vilken historisk händelse som varit
den viktigaste någonsin. Vi tänkte alla väldigt länge och många svarade andra världskriget,
big bang med mera. Efter lite diskussion kom vi fram till att den viktigaste händelsen i
historien är dagen då jag själv föddes, eller som en annan tjej innan oss hade svarat på
frågan ”dagen då jag kom till Sverige” Denna fråga är så otroligt viktig och belyser veklingen
att vi måste sätta historien i ett samtida perspektiv och inte blint studera årtal och kungar.
Detta är också självklart viktigt men jag tror att identitetsskapande faktiskt kommer ifrån en
insikt om att se historien från idag.
vad tycker ni??

jag tror att det är viktigt att i den åldern runt 20 börja diskutera samhället idag och en tidsresa kanske delvis skulle kunna belysa vad som är fel i dagens samhälle och även att kunna känna empati och börja intressera sig för frågor som man innan kanske inte uppmärksammat
tidigare. Med hjälp av historien kanske vi kan belysa dagens samhälle och då också kunna känna kraften och orken att vilja förändra det som vi idag tycker är fel. vad tror ni? tror ni att tidsresor kan belysa dagens samhälles problem?

Kulturmiljö och socialantropologi lite funderingar här..
När man gör ett fältarbete kan man gå till väga på olika sätt.
Att klargöra gränser mellan kulturer kan vara svårt. När människor flyttar tar det med sig sina tankar och värderingar och i möten mellan de inbodda och de ”inflyttade” skapas nya idéer, kulturbegreppet blir då flytande. En del äldre antropologer hävdar att kultur till viss mån är platsbunden, samtidigt kan kultur som relateras till platser vara föränderligt med tiden.
Att säga att en kultur är totalt platsbunden kan vara farligt, det gör att ordet kultur blir begränsat och binds och förknippas till människor och platser. Det blir då ett begrepp som lätt kan utnyttjas
av tex. nationalister och för att rättfärdiga deras rättigheter att diskriminera olika minoritetsgrupper.
Kanske är det samma med kulturmiljön funderar jag på, hänger inte detta ihop??

Kulturmiljön spelar en mycket stor roll ur ett historiskt perspektiv och för identitetsskapande genom århundraden, Det finns många anledningar till att jag tycker att påståendet är riktigt och mer relevant i dag, om man tittar på kulturmiljö ur miljösynpunkt och att vi människor håller på att förstöra både naturen och kulturmiljön.
Jag tycker att kultur- och naturmiljön ingår i samma grupp och att de har ett mycket stort värde som bör prioriteras mer på alla plan, kommunalt, regionalt och statligt. Man bör i mycket högre grad medverka tillsammans för att rädda det som finns kvar. När det gäller identitetsskapande förr och nu i förhållande till kulturmiljön så tycker jag att kulturmiljön idag är mer aktuell, vi har resurser och kunskap för att kunna rädda och bevara samt bruka kultur och naturmiljön på ett bra sätt. Påståendet att kulturmiljö aldrig har varit viktigare än i dag, har en stor betydelse för hur kulturmiljön skall finnas kvar i framtiden? Eller vad tycker ni?

Från Kulturmiljöprogrammets besök i Vimmerby

Att leva i en kuliss

Vimmerby är en stad som de flesta säkerligen förknippar med Astrid Lindgren. I denna miljö hämtade hon inspiration till många av sina berättelser och här finner vi också hennes barndomshem Näs. I ”Astrid Lingrens värld” har man skapat olika miljöer från hennes böcker och på Näs har man också möjlighet att få en guidad visning i hennes barndomshem. Många älskar hennes böcker och turism i staden är därför stor.

Med kulturmiljöprogrammet fick vi möjlighet att titta in bakom Vimmerbys kulisser och kunde därmed orientera oss i stadens möjligheter och problematik. Vi fick bland annat träffa Birgitta Bergqvist som är VD för ”Vimmerby Turism & Näringsliv AB”. Besöket vittnade om de boendes, ibland, motsträvighet att bemöta turisternas önskemål. Det är bland annat knappa öppettider i butikerna och det finns inte tillräckligt med restauranger, vilket gör att besökare åker vidare efter dagens sevärdheter.

Efter besöket börjde jag fundera på varför invånarna inte vill möta turisternas önskemål, det gynnar ju alla? Jag kom då att tänka på seminariet med Gunilla Runesson från Gotlands högskola som vi hade om medeltida Gotland. Hon berättade bland annat om möjligheter och problem med Visbys utveckling. Invånarna måste följa många regler om de ville bygga nytt eller bygga ut. Utveckling kunde många gånger förhindras på grund av bevarandesynpunkten. Hon berättade också hur Visby på somrarna "blivit stockholmarnas" och visbyborna måste "fly" för att finna lite lugn och ro. Det har, till stor del, blivit turisternas medeltid. Jag undrar om det är denna rädsla som speglar vimmerbybornas motsträvighet att bemöta turismen?

Det jag upptäckte genom Runessons föreläsning om Gotland och besöket i Vimmerby var att det inte handlar om att kika in bakom kulissen, utan det handlar mer om att man befinner sig i kulissen, att de som bor där lever i en kuliss. Men frågan är, som sagt, om inte alla ha rätt till kulturmiljön som finns bevarad? Det skapas också nya kulturmiljöer som ska passa in i befintliga temat och hur stor talan borde de boende ha i denna fråga? Känner mig lite splittrad i mina åsikter och det skulle därför vara intressant att höra vad ni tycker.

/Sofie Harri

Tidsresan till stenåldern

A pros pros tidsresor. Tyvärr så kunde jag inte delta i tidsresan som genomfördes i kursen Kulturmiljö och kommunikation. Men nu får jag en annan chans.

I morgon ska jag resa till stenåldern. En grundskola i Kalmar ska genomföra resan. Skolan hade ett tidigare samarbete med Kalmar Länsmuseum, men tyvärr så är ekonomin ganska begränsat och man har helt enkelt inte råd att "köpa in" en tidsresa. Trots detta problem vill man gärna fortsätta att förmedla historien till barnen genom en förflyttning av tid och rum; en upplevelse av tiden.

Själv var jag inte involverat i planeringen, och vet knappt hur man tänker om tidsresor.

Det jag vet är :

att dagen ska tillbringas i skogen iklädd i tidsenliga kläder

att det finns olika stationer och

att det ska lagas mat som man gjorde på stenåldern.

Just nu känns det väldigt spännande och se hur man tolka den förflutna tiden och vad det är man vill förmedla till barnen. Vad är det som barnen kommer och berätta om efter resan?

Jag väntar med spänning på morgon dagen.

Kulturmiljö vs tillgänglighet

Projektarbetet ligger bakom oss nu, men just detta arbete har satt igång många tankar hos mig. Min grupp skulle rekommendera en av fyra platser i Kalmar slott för en installation av en hiss.

Frågan som kom upp under arbetet var om bevarandet av en kulturmiljö är viktigare än att göra en kulturmiljö tillgängligt för alla. Frågan som jag ställer mig nu i efterhand är :

Vad förmedla man om bevarandet av kulturmiljön kommer före tillgängligheten?

Jag har inget svar på det, men tycker att det är ett väldigt svårt fråga.

Själv påstå jag att tillgängligheten skulle komma i första hand. Kulturen skulle vara tillgängligt för alla och detta inkludera enligt mig även unika kulturmiljöer som möjligen behöva förstöras till en viss del för att når detta mål.

Dessutom vill jag påstår att ett bevarande av ett kulturmiljö som möjligen inte är tillgänglig för en stor del av befolkningen kan ses som en kuliss. Hur mycket värde kan man se i en miljö som inte eller bara till en liten del används?

Jag skulle uppskatta att få lite reaktioner på detta inlägg!

Kommunicera kulturmiljö i tidningar

Jag tänkte tillbaka på föreläsningen när vi klippte i tidningar och letade kulturmiljö relaterade frågor och bilder i den. Tyckte att man då klippte ut jätte mycket, för att sedan få bevis på att mer fanns att hitta om man grävde djupare.

Så idag fick jag snilleblixten att testa detta moment igen, så jag satte mig ner med sax och började klippa i tidningen.

jag klippte och klippte och tidningen blev nästan som att en förstaklassare hade fått gå bärsärkagång med en sax istället för mig. Och resultatet var lika häpnadsväckande som då, blev jätte mycket ur klippt.

Är intressant hur extremt brett detta ämne är och att det sätter sina spår, stora som små på alla delar av tidningen, det känns nästan som det är en röd tråd.

Renässansbröllop

I helgen var jag på ett renässansbröllop som var en typ av tidsresa då min kusin skulle gifta sig. De flesta hade renässanskläder, vi åt någorlunda mat som man åt då (förutom potatisen som var med i detta fallet) och även renässansmusik spelades för oss utav gruppen “Gravrost“. Vigseln var vid Svartrå kyrka utanför Falkenberg som troligen härstammar från 1100-talet och festen hölls i Axtornahallen en bit ifrån kyrkan som i och för sig inte byggdes förrän 1910-talet och var då ett stålverk. Däremot är platsen utanför Axtornahallen lite speciellt eftersom det är inte långt därifrån som slaget vid Axtorna ägde rum 1565.

Medan jag var där så tänkte jag på vad det är de vill förmedla till gästerna. Mestadels var det historien om "slaget vid Axtorna" som de förmedlade. Det var tex en från Axtorna historiesällskap som berättade om just det slaget och hur det hade gått till för de som var nyfikna. Det fanns även en liten utställning i Axtornahallen med ett fåtal föremål som skulle spegla slaget vid Axtorna. Självklart ville de också förmedla Renässanstiden för oss. Vi fick bland annat lära oss dansa till renässansmusik och hur man betedde sig mot varandra vilket var extremt roligt. Sen inte till att glömma maten, kläderna, musiken med mera som man fick vara med om.

Även om det skulle spegla dåtiden så går det inte att undgå att blanda in lite nutid i det hela också. På kvällen var det disco inne i Axtornahallen med nutida musik. Det kan inte varit lätt att dansa i de renässansklänningarna som en del gjorde, tyvärr hade jag själv ingen renässansklänning på mig.

Ni kan läsa lite mer om det här och även se ett par bilder från bröllopet.

Film som ersättare för sagoberättande

Jag missade tyvärr föreläsningen ”Berättelser i kulturmiljön” men tänkte ändå skriva lite om berättelser, framförallt om sagor. När jag var liten var sagor bland det bästa som fanns. Varje kväll vid läggdags var någon stackars vuxen tvungen att läsa en saga, eller hitta på en egen att berätta. Med tiden blev sagorna färre men filmerna desto fler. Framförallt var det Disneyfilmer som dominerade. Disneys koncept är (eller har varit) att ta en känd saga och ”Disneyfiera” den. På så sätt har sagor från olika länder och kulturer fått nytt liv, både bröderna Grimm-sagor som Askungen, H.C. Andersens Lilla sjöjungfrun, den italienska Pinocchio och till och med Shakespeares Hamlet (Lejonkungen).
Något har gått förlorat i övergången från muntliga berättelser till filmatiserade sagor. Den mänskliga, personliga kontakten, möjligheten till att själv vara med och skapa och ändra berättelsen eller att ställa frågor och den egna kulturella anknytningen. Men mycket har också vunnits. Sagorna har blivit tillgängliga för fler barn, det kulturella utbytet har ökat i och med att man kan ta del av berättelser från olika kulturer och (den animerade) filmens globala uttryck har brutit språk- och läsbarriärer. Genom att vara medveten om nackdelarna och kompensera för dessa och genom att tillvara fördelarna på rätt sätt finns det mycket att vinna på filmen som sagoförmedlare. Samtidigt får man inte glömma att få saker slår en bra saga berättad på ett riktigt bra sätt.