fredag 26 april 2013

Världsarvet Södra Ölands jordbrukslandskap




Här om dagen var jag och min kära mor på utflykt på Öland i det blåsiga vårvädret. Vi for till en liten lövskog som heter Nunnedalen som ligger väldigt vackert till strax norr om Resmo kyrka. Innan man kommer ner till denna dal måste man gå en bit längst landborgskanten där utsikten över jordbrukslandskapet, Kalmar sund och fastlandet, är enligt mitt tycke är väldigt vacker. Det var just denna utsikt som blev min inspirationskälla till detta blogginlägg. Men vad har denna utsikt med kommunikation och kulturmiljö att göra, kanske ni undrar? Jo, denna utsikt är nämligen en del av det världsarv som finns på denna sköna ö. Närmare bestämt så pratar jag om världsarvet, södra Ölands jordbrukslandskap.  

År 2000 blev detta odlingslandskap på 56000 hektar på Öland ett världsarv, det är ungefär en tredjedel av Ölands hela yta som ingår i detta världsarv. För att bevara landskapet är jordbruket viktigt och enligt lässtyrelsen har svenska staten lovat att landskapet på södra Öland ska finnas kvar för alla framtid. Stora ord skulle jag vilja påstå, men staten kanske ser det som en ”baggis”, och det kanske det är också, vad vet jag? Det framgår inte om staten gav detta löfte innan eller efter att detta jordbrukslandskap kom med på världsarvslistan.     

Hur som helst så började jag fundera över detta landskap som jag hade framför mig när jag stod där på landborgen. Hur kommuniceras detta kulturarv och denna kulturmiljö och hur kommer det sig att det blev ett världsarv från början? Motiveringen till beslutet om att ge södra Ölands jordbrukslandskap stämpeln ”Världsarv” löd så här av världsarvskommittén: ”Södra Ölands landskap är präglat av dess långa kulturhistoria och anpassningen till de naturliga förutsättningarna i form av platsens geologi och topografi. Södra Öland är ett unikt exempel på mänsklig bosättning där de olika landskapstyperna på en enskild ö tagits till vara på ett optimalt sätt.” Fascinerande!



 Men hur kommuniceras detta världsarv? Knappt alls skulle jag vilja påstå. Visst, det går att finna information om världsarvet på södra Öland om du aktivt söker på det, då får du framförallt upp ganska torr information från länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Det finns endast en ”turistsida” som informerar om världsarvet där de även visar fina bilder, men det kommuniceras inte som ett besöksmål. Dock är det kanske svårt och kanske inte ens heller meningen att jordbrukslandskapet på Öland ska vara ett besöksmål i sig. Det kanske skulle ge bakslag på bevaringen av landskapet om besökande turister skulle öka i antal?

Hur som helst, är du sugen på att få dig en glimt av landskapet av världsarvet, eller bara njuta av lugnet, blåsippor och den fina naturen är Nunnedalen en plats jag rekommenderar er starkt att besöka! 

2 kommentarer:

  1. Jag tror man kan jämföra processen som utser världsarven med musiktidningarnas listor på "År 2012:s tio bästa plattor". Några mänskor sätter sig ner kring ett bord och tycker. Det finns ingen objektivitet i sådana bedömningar. Men visst är Öland vackert!

    SvaraRadera
  2. Först och främst vill jag bara säja att jag håller med om att Nunnedalen är ett riktigt trevligt ställe att besöka, även om det var många år sedan jag var där sist. Det du säjer om det är dåligt med marknadsföring håller jag helt med om. Men samtidigt funderar jag på hur man marknadsför ett odlingslandskap. Det dom har gjort istället, att marknadsföra vissa platser på detta odlingslandskap tycker jag är ett ganska bra drag. det är ju lättare att marknadsföra en plats än ett helt landskap.

    SvaraRadera