Tidsresan till Kvarnholmen och klapphuset år 1904 fick mig att tänka på ett par saker. Hur viktiga museipersonalen är i att driva dialogen och få deltagarna att vilja "gå in" i spelet. Deras engagemang tillsammans med kläderna och omgivningen är verkligen nödvändigt för att det ska fungera. Ned och jag pratade om detta efteråt att det påminner om lumpen på så sätt att man kastas in i en ny miljö med nya förutsättningar i ett slags låtsasscenario. Hierarkin år 1904 och i lumpen påminner också om varandra.
Omgivningen på Kattrumpan var väl inte optimal, jag kunde känna att den moderna omgivningen ibland gjorde sig påmind. Även om den inte påverkade så var man medveten om den. Vi fick en mycket bra inblick hur en tidsresa går till och hur man driver handlingen framåt genom att personer kommer förbi och att frågor som var viktiga tas upp på ett naturligt sätt i tidsresan. Det bästa tycker jag hade varit om vi kunde fått följa med på en tidresa med en skolklass. Och framförallt få vara med om den efterföljande diskussionen. Kanske ett tips till nästa års kurs.
Jag tror att tidsresans potential, kanske framförallt i skolan är stor. Att få kultur och praktik in mer i utbildningen tror jag är viktigt både för elevernas förståelse och för de elever som har lättare att lära genom praktisk upplevelse. Den lokala platsens betydelse för identitetsskapande, den ökade gemenskap som klassen upplever och inte minst magin och äventyret i en tidsresa som sätter fantasin i rullning. Att man utgår från elevernas frågor och funderingar när man sätter ihop en tidsresa tror jag också är viktigt. För vi vill ju att de ska reflektera över sig själva, sin plats och vart de är på väg. Som Paolo Freire sa: "vi ska inte överföra fostran till eleven utan provocera till självbestämning".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har också funderat på vikten av museipersonalens roll. Tyvärr så kunde jag inte deltar i tidsresan vid kattrumpan, men jag var med på en annan tidsresa innan. Hade man inte haft en ledare, som höll i det hela, som förde en till det förflutna och höll spelet igång kunde det aldrig har fungerat.
SvaraRaderaDessutom tänkte jag på inlärningen, att det kan var lättare för vissa elever att lära sig praktiskt. I mitt arbete som förskollärare så arbetade jag mycket med att barnen skulle begripa saker och ting, alltså verkligen ta de i sina händer för att kunna förstår de.
Enligt min uppfattning är en tidsresas tanke detsamma. Deltagarna har verkligen en chans att begripa historien. Det låter ganska enkelt, men är mycket effektivt.
man får verkligen i lumpen kasta sig in i olika tillfällen allt ingår och det finns inte något dåligt väder häller som man måste vara ute på manöver.det finns massor av likheter.men det största skillnaden är i lumpen är det en order och en civil tidsresa är frivillig.
SvaraRaderaIntressanta tankar om jämförelsen med lumpen!Tycker också att det skulle vara roligt att vara med i en tidsresa med en skolklass. Det känns som om "yngre" påverkas mer av "resan" och därmed också är i ett större behov av den. Därför skulle det troligtvis vara väldigt givande att också vara med på deras reflektioner. Vi fick ju några skratt av de två filmsnuttarna vi tittade på.
SvaraRadera/Sofie
Som kulturmiljöstudent och framtida kulturmiljölarbetare skulle det ju verkligen vara roligt att vara med en skolklass på en tidsresa. Tror ni då att vi kanske skulle "ta över" museiledarnas roll litegrann, och börja leda barnen? Det skulle ju ockå vara en lärorik erfarenhet, att vara den som leder istället för den som blir ledd. Det skulle dock kräva mycket mer kunskap om tiden och platsen än vi hade till den här tidsresan.
SvaraRadera