torsdag 16 april 2015

Tala i tid

Det finns ett perspektiv i kommunikationsfrågan som vållat mig mycket huvudbry. Särskilt när man sätter den i relation till hur kulturarv åldras och hur värden förändras över tid. Hur kommunicerar vi kulturarv genom tid?

Ett flertal av de kulturarv som bevaras har många år på nacken, exempelvis Kalmar slott och slagskeppet Kronan. Vissa av dem har passerat sin livslängd men kopplats till järnlunga, exempelvis regalskeppet Vasa. Sett med utgångspunkt från bevarelse-tanken: att bevara för framtida generationer, så är förfarandet rätt och riktigt. Problemet är när vi börjar ställa oss frågor om den kommande generationen:
  • Vilka är dem? 
  • Vad värderar dem? 
  • Är kulturarvet viktigt för dem? 
  • Hur ser de på bruk och bevaring av kulturarvet? 
  • Etc. 

Detta kan vi omöjligt veta. Vi kan gissa. Kanske rentav göra några väldigt sannolika gissningar, om vi tittar inom de närmsta tio eller tjugo åren. Men om vi förlänger det? Vad tycker människor ett, två eller tre hundra år från oss? Vågar vi ens gissa? Om vi ser till hur mycket samhället kan förändras inom en generation så tror jag inte att vi kan göra en rimlig uppskattning.

Därför är det viktigt att vi istället frågar oss hur vi kan kommunicera till framtiden och hur gör vi det med ett fysiskt kulturarv? När vi tänker kommunikation så tänker vi oftast på människorna i vår nutid. Kunderna, turisterna, skolbarnen, pensionärerna, etc. är olika målgrupper som tas sikte på och som försöks lockas till platsen för att bli informerade eller begeistrade av en atmosfär eller ett meddelande från det förflutna, avtäckt av museipersonal, guider, historiker eller arkeologer. Gemensamt för de allra flesta av dessa platser är just denna förmedling, att dela med sig av ett viktigt budskap från dåtiden till nutiden. Vi ser det särskilt i de många tidsresor som arrangeras av bl.a. Kalmar Läns Museum.

Men hur berättar vi för framtidens människor om nutidens bruk av dåtiden? Hur förklarar vi vad vi tyckte var viktigt med en över tvåhundra år gammal ruin som Borgholms slott? Hur berättar vi att vi tyckte det var viktigt att bevara platser med ohygglig historia som förintelseläger? Liksom dåtidens människors värden förändrats och försvunnit kommer våra också göra. Framtidens människor kommer inte se samma budskap eller dra samma lärdomar som vi, men betyder detta att de inte heller kommer kunna förstå varför vi ansåg det vara viktigt? Kommer de en dag ha en tidsresa om studenter och lärare från tvåtusen-talets början för att försöka förstå oss?

3 kommentarer:

  1. Jodå, det finns forskning om hanteringen av kulturarvet genom tiderna. 1800-talets riksantikvarier kommunicerar skriftligen med oss, genom skrifter de publicerade och genom mängder av arkivmaterial. Dock skall man minnas att nutidens upptagenhet vid hur folk ser på sin historia är tidstypisk, och därmed övergående. Så om 50 år kommer man förmodligen inte bry sig speciellt mycket om hur vi såg på kulturarvet 2015. Man kommer att snöa in på andra frågor.

    SvaraRadera
  2. När jag läste i Mats Heide och Jesper Falkheimers bok, Strategisk kommunikation, så väcktes också de här tanken hos mig. Även om deras bok mer riktar in sig på en annan sektor av kommunikation, det vill säga marknadsföring och företags kommunikation så finns det ändå många tankar man i boken kan koppla till kulturarvs förmedling. I min fallstudie stötte jag t.ex. på ett stort kommunikations problem när det kom till målgrupper och tydliga mål/budskap. Detta tar Heide och Falkheimer specifikt upp i sin bok, om vikten att upprätt håll kommunikation till en målgrupp, då man som organisation eller företag har en tvådelad relation med den. Deras förmedling till målgruppen (som kan skapa ett intresse hos dem) och det intresse de då får tillbaka av målgruppen genom deras egen investering i verksamheten. Lite samma relation uppstår med kulturarvs kommunikation då den ska förmedlas till olika människor i olika åldrar. Också med ett framtids perspektiv. Precis den frågeställning som du ställer i ditt blogginlägg nämner: Hur ska vi idag kunna veta vad som intresserar en målgrupp i framtiden? Om så inte flera målgrupper, människor i olika åldrar. Hur ska vi kunna veta vart intresset ligger hos en framtida generation, när perspektivet kanske inte handlar om 20 år framåt i tiden, utan kanske 150 år. Troligen kommer det också att finnas ett annat behov och intresse om den teknologiska utveckling fortsätter i samma takt som idag. Vem vet vad för nya möjligheter det kommer att finnas till att förmedla kulturarvet om bara 10 år. Själv tycker jag det absolut är ett viktigt perspektiv, då vårt kulturarvs arbete och den förmedling vi bedriver idag absolut bör finnas tillgänglig för framtida generationer. Men jag tycker heller inte vi ska glömma att det är okay att ha ett fokus inom kulturarvs förmedling på den teknik, det intresse och de möjligheter som finns idag. Vi vet trots allt inte hur världen kommer att se ut i framtiden, till och med morgondagen kan bära med sig nya ting och influenser.

    SvaraRadera
  3. Att man bevarar kulturtarv för komande generationer tycker jag är något man borde fortsätta göra. Vid frågorna, Vilka är dem?
    Vad värderar dem?
    Är kulturarvet viktigt för dem?
    Hur ser de på bruk och bevaring av kulturarvet?, så är det som du skriver omöjligt att veta. Men det är något de framtida generationerna får avgöra, om dom inte vill bevara det vi tycker är intressant och har bevarat så är det deras val. Det är dock bättre att bevara något än inget till framtida generationer. Och tänka på hur man kommunicerar som du skriver är också viktigt.

    SvaraRadera