torsdag 16 april 2015

Monument

Någonting som jag märker att folk gärna vill prata om när man nämner att man är kulturarvsstudent, är massförstörelsen av kulturarven som sker i världen just nu. Denna fasa förenar oss och skapar ett behov av att prata om det som händer just nu.

I Historien är nu skriver Ulf Zander om “Läroböcker I sten”, om monument och minnesmärken.

Ett monuments syfte är att påminna samtid och eftervärld om betydelsefulla personer, idéer och händelser. Monumenten kan ju vara väldigt stor positiv betydelse för vissa betraktare och utlösa total avsky för andra betraktare, beroende på vad monumentet symboliserar för just dem.  Ulf beskriver vidare att det är ett stort problem i länder med rivaliserande grupper att hitta statyer som accepteras av alla. När man ska resa nya monument försöker man leta efter ”collected memorys” som ska innefatta konkurrande personer gemensamma minnen.

Några monument som är på tapeten nu är ju de statyer och andra historiska föremål som medlemmar från terrorgruppen IS krossat och förstört i staden Mosul i Irak i februari i år. Vissa jämför dåden med när talibaner för 14 år sedan förstörde de stora buddastatyerna i Afghanistan. En liten del av befolkningen jublar över förstörelsen men de flesta människor fasas över de ovärderliga kulturarv som förstörts. Detta upprör en hel värld.
Ulf Zander skriver dock att det alltid kommer att finnas spår av det som tänkt utplånas i det kollektiva minnet. Bilder, filmer mm sprids genom oändligt många kanaler. Så att försöka utplåna allt som rör dessa symboler är meningslöst. I en föregången tid fanns det mening att förstöra monument av beständigt material men att det numera bara blir en symbolisk handling. Om en grupp vill utplåna en annan grupps t.ex. religiösa konstverk och symboler, så kommer de aldrig att lyckas i nutid eftersom allt finns spritt genom olika kanaler t.ex. på nätet. Men om syftet inte i första hand är att förstöra religiösa symboler utan istället utföra terrorhandlingar mot oersättliga fysiska föremål, ja då har man ju lyckats.

Jag funderar lite på vad för straff det är för att göra ett sådant brott och om man i så fall döms i det landet där dådet har skett. Det jag hittar angående Mosul är att: ”FN-organet Unesco har fördömt förstörelsen och kallat gärningarna för ett krigsbrott”.

Om vi tittar på lagstiftningen i Sverige så klassas att: ”förstöra ett tusenårigt fast fornminne” som grovt fornminnesbrott och kan resultera i fängelsestraff i högst 4 år. (Fornminnesbrott enligt kulturminneslagen).  

 

 

 

 

 

3 kommentarer:

  1. Om nu ISS vill framstå som ett nytt kalifat vore det läge att skapa några nya muslimska kulturskatter som föregångarna under vikingatiden och medeltiden gjorde. Banka sönder statyer och schakta bort ruiner är inte speciellt imponerande.

    SvaraRadera
  2. Något som jag gärna skulle se att det lyftes fram är att statyerna som talibanerna förstörde och de förstörda av Isil är en del av deras eget kulturarv. Människorna i områdena har haft ett antal olika trosbekännelser genom århundradena och att i nuläget bestämma sig för att monumenten som förfäderna uppförde måste förstöras får i alla fall mig att göra en dubbeltagning. Om vi istället föreställer oss att Kalmar kommun bestämmer sig för att Kalmar slott måste förstöras och har medhåll från befolkningen skulle riksdagen eller länsstyrelsen stoppa dem då? Är det okej att förstöra kulturarv om lokalbefolkningen är ense om det?

    SvaraRadera
  3. Det var intressant läsning, det som Eva skrivit, detta är väl egentligen mer en tanke jag fick när jag läsa Sams avslutande fråga. ”Är det okej att förstöra kulturarv om lokalbefolkningen är ense om det?” Jag skrev om Babri Masjid i första hemtentan vi gjorde för detta program. Babri Masjid var en moské i Indien som förstördes av hinduer då ett rykte hade uppstått på 1800-talet om att moskén var byggd på en helig hinduisk plats, och då byggdes moskén på 1500-talet. Så i cirka 300 år stod den moskén på en helig hinduisk plats men den förstördes inte. Sen bestämde sig hinduer för att förstöra den 1992 då de fick en känsla av att det var ok, gruppmentaliteten verkar liksom ha tagit över och deras agerande slutade i våld och uppror i Indien. Poängen jag vill komma till är det att perspektiv spelar så himla stor roll när det kommer till att faktiskt förstöra eller ta bort någonting som är så gammalt. Jag tycker inte det räcker med att en lokalbefolkning ska få bestämma om någonting som kan beröra så många fler och inte ens bara människor som bor i närheten utan det kan vara människor över hela världen.

    //Björn Karlsson

    SvaraRadera