Kulturarvcentrum är i grunden sammanslagningen av tre stora arkiv; Växjö kommunarkiv, Kronobergs Arkivet och Smålands museums arkiv. Att sammanslagningen skedde och att Kulturparken Småland blev till kan vi tacka Växjös kommunpolitiker som drog igång en culturalplanning-process runt 2006.
I arbetet med sammanslagningen renoverades en ny lokal och de olika partnerna började planera för sin gemensamma framtid. Tanken kring ett öppet arkiv med verksamhet föddes, politikerna sköt till pengar och i början av 2015 slog Kulturarvcentrum upp sina portar för allmänheten på allvar.
Varje onsdag mellan 09:00 - 11:00 kan vi som medborgare besöka arkivet och få en guidad tur bland alla de tusentals föremål som museet samlat på sig genom åren. Guidar gör en anställd från museet som har olika specialintressen och områden vilket gör att varje tur blir olika. Du kan också boka in gruppbesök vid andra tillfällen och då mer exakt be att få titta på, som exempel, underkläder ifrån 1920-talet eller varför inte vykort ifrån Kronoberg?
Onsdag i förra veckan besökte jag arkivet som en vanlig medborgare för att gå en tur, jag hade veckan innan intervjuat avdelningschefen för Kulturarvscentrum men tänkte att nu ska jag likt Bodil Petersson gå undercover!
Vi möttes av en antikvarie vid namn Björn som gick igenom säkerheten med oss, arkivet har inte på något vis frångått sitt ursprungliga syfte så temperaturen är anpassad för föremålen. Vi fick ta på oss skoskydd och varsin varm tröja med texten "besökare" på, sedan bar det av in i arkivet. Det visade sig att Björn arbetar just med föremålsregistret och de 60 min vi spenderade tillsammans tog oss hyllmeter för hyllmeter genom Kronobergs historia. Men fokus låg på våra frågor, vad var vi nyfikna på?
I bakhuvudet hade jag hela tiden med mig avdelningschefen Lars Palms ord; ”Människor vill gärna berätta vad de har hemma, det blir en dialog”. Jag dröjde länge kvar vid en barnvagn av 60-tals modell, hade inte mamma en likadan? Min väninna som följt med sköt också hon in att nog hade hennes mamma haft en liknande också! Och så fortsatte turen.
Det jag uppskattade med vår guidade tur är att det fanns absolut inget manus, allt kom ifrån vårt gemensamma samtal och det hela kändes väldigt avslappnat och mysigt. Det är något oerhört Småländsk över hela konceptet kring Kulturarvscentrum, den första verksamheten i sitt slag i Sverige. Med det menar jag att det är inte så komplicerat, fokus ligger på den lokala historian och du som besökare spelar en nästan lika stor roll som guiden. Maktförhållandet är utjämnat, här hamnar jag som vanlig dödlig på samma nivå som den högt utbildade antikvarien. Sedan var det nästan något magiskt och förbjudet över att få komma in i detta arkiv, en miljö dit få har haft tillgång tidigare.
Vart ville jag komma med detta? Jo, att i alla de böcker/artiklar jag läst under kursen har jag svårt att hitta något som går att jämföra med upplägget på Kulturarvscentrum. Kan det beror på att det är barnsligt enkelt? Eller att det ligger mycket arbete bakom? Jag hoppas kunna förbjuda mig i min fallstudie och också kritiskt titta på denna unga verksamhet, för just nu är jag kanske blind av nyhetens behag. Fast å andra sidan, jag skulle lätt se mig själv som guide på Kulturarvcentrum om några år!
Klart Slut!
Mer om Kulturarvscentrum kan ni läsa här.
Ellen
Skälet till att kurslitteraturen inte nämner något om magasinsvisningar på museer är att kursen handlar om att guida folk i fornborgar och andra utomhusanläggningar.
SvaraRadera