Kulturarv i samhällsutvecklingen - Vad definierar vi som värdefullt i dag?

Allt efter hur tekniken och samhällets globalisering utvecklas ser man hur det påverkar våra behov av samhällskonstruktionen, för att vi på bästa sätt ska kunna få ut så mycket som möjligt av det. Personligen upplever jag att några av dem saker som förändrats mest och fortfarande är i ett stort behov av anpassning till vårt moderna samhälle är kommunikationsvägar, speciellt i dem större städerna, där många människor dagligen tar sig runt i stadskärnan men också kommer i från dem närliggande orterna för att jobba. Göteborg är ett prakt exempel på detta, det bästa exemplet jag från egen erfarenhet nog kan ge är under Gothia Cup veckan på sommaren då man inte kan röra sig en millimeter på varje spårvagn som rör sig i stadskärnan på grund av det otroliga turisttryck som uppstår eller när det under vintern står helt stilla på järnvägen utan någon information för irriterade jobbpendlare när nästa tåg möjligtvis kan tänka sig att dyka upp.

Det som också har skett är att behovet av att transport mellan orter till Göteborg samt inom staden har ökat, vilket järnvägssystemet och underhållet av det, inte har hängt med utvecklingsmässigt. För att få bukt med detta och modernisera stadens kommunikationsnät så fattade dåvarande moderat regering våren 2014 ett beslut som kom att kallas Västlänken. Västlänken är ett projekt där det är tänkt att man ska bygga en pendeltågsförbindelse genom centrala Göteborg på dubbelspår.  Man har planerat att lägga tre av stationerna underjordiskt, vid Göteborgs central, Haga och Korsvägen. Projektet drivs av Trafikverket.

Planerna i sig låter framtidslovande om det kan skapa en bättre infrastruktur i Göteborg, men som med alla ny planering och dess i verklighetsställande uppstår nya problem och faktorer man måste värdera i projektet. I detta fall är det Göteborgs kulturarv som kan bli stötesten i stadens modernisering. Ifrån stadsmuseets sida i Göteborg oroar man sig för vad för konsekvenser vid utgrävandet av dem underjordiska stationerna kan bli mellan Centralstationen och Stora hamnkanalen där det under marken finns lämningar efter Göteborgs fästningsstad.  Lämningarna vittnar om Göteborgs första historia som stad och en av utmaningarna enligt Catherine Sjölund Åhsberg, chef på kulturmiljöenheten vid Göteborgs Stadsmuseum, kommer bli att skapa en sträcka för västlänksspåren utan att förstöra för mycket av fästningslämningarna.
Samma problematik finns vid fästningen Skansen Lejonet från 1600-talet, där man för att Västlänken ska kunna fungera behöver göra en järnvägstunnel under fästningen.

Ett konkret problem som finns är att ihop med planeringen av Västlänken så är det inte inräknat hur kulturmiljön där projekt ska förverkligas påverkas och vad man ska göra för att skapa så lite förstörelse som möjligt på den. Detta blir till betydelse för Göteborg som stad då desto mer av kulturarvet som inte bibehålls, desto mindre har staden att erbjuda av sin historia. Därför hoppas Göteborgs stadsmuseum på att kunna ha ett bra samarbete med Trafikverket, för att så mycket som möjligt kunna säkerhetsställa att Göteborg fortfarande förblir en intressant stad efter Västerlänkens slutförande.

Det som får mig att tänka till mest i detta samhällsutvecklings fenomen och moderniserande är hur ofta detta är ett återkommande tema. Inte bara inom kulturarvssektorn, utan som en genomgående röd tråd i samhället.  Tänk exempelvis på vad man ser i samhället i dag konsumtionsmässigt, inte är det alls lika vanligt med affärer eller företag som inriktar sig på att reparera föremål av en mindre värdefull standard utifrån hur vi värderar materiella saker, ex skomakare eller skräddare. På något sätt så är det som att den levnadsstandard vi har idag, som medfört så många nya möjligheter och uppfinningar och höjt vår medelålder också i sin snabba utveckling har medfört en attityd hos oss människor, till ett slit och släng samhälle. Att man inte längre, som innan denna standard fanns, hade ett behov av att laga saker och att ta vara på materiella ting. Både för överlevnad men också ekonomiskt. Att ihop med den ökade standarden, så tar vi på något sätt förgivet att saker bara existerar och att värdet för materiella ting sjunker i våra ögon kring hur vi vårdar det, för det finns ju exempelvis en hel uppsjö av dem nyaste conversen om nu ett par skulle råka gå sönder. Jag funderar på om detta tankesätt och mentalitet också är det som avspeglar sig i projekt som dessa samt samhällsplanering. Vad som anses värdefullt att ta med i beräkningarna och inte, samt vart värderingarna och fokuset på vad man vill uppnå ligger. Kan det möjligen vara så att det kulturarv som finns i vårt samhälle i dag har fått ett lägre värde av importans, en längre prioritet på grund av samhällsutveckling och nytänkande? Kan det vara så att det som bidragit till vår höga levnadsstandard idag också kan vara det som blir en faktor i processen av hur mycket av vår historia och vårt kulturella arv som kommer finnas kvar i framtiden?


Källa: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/vastlanken-hotar-kulturmiljon