måndag 20 april 2015

Att både välja och missa vad som är viktigt


Under föreläsningen av Niklas Ammert 10/4 om kulturarv i förhållande till olika värden togs en hel rad med viktiga aspekter och frågeställningar upp. Det som jag själv fastnade mest för var hur man brukar historien och händelser ur den för att belysa olika värden och hur saker och ting kunde ha hanterats annorlunda samt hur man ofta väljer att se till historiskt hemska händelser för att kunnat visa att vi är, eller åtminstone bör vara, bättre idag.

Under föreläsningen togs även Forum för levande historia och deras arbete för att påverka, och om nödvändigt även förändra, synsätt och värderingar i nutid, genom att koppla dessa till händelser och perioder i det förflutna. En stor del av arbetet tycks, enkelt förklarat, vara att informera om och utbilda kring olika fruktansvärda epoker och händelser i historien, för att på så sätt kunna visa på att vi är bättre nu, och belysa vikten av att vi också fortsätter att vara det.
Meningen bakom detta är givetvis god, och det finns förstås massor med tillfällen då det också är helt rätt väg att gå. Frågan är bara om man inte, genom att i stor utsträckning använda sig av samma argument tagna ur historien (ex. förintelsen i det här fallet), kanske också omedvetet missar en väldigt stor del av annan information som också borde förmedlas i sådana sammanhang?

Mina egna erfarenheter på området säger mig att det ofta är så att man väljer en händelse att prata om, medan man väljer att inte prata om en väldig massa andra, för att förmedla det man vill ha sagt i ärendet. Både i skolan men även till viss del i andra sammanhang såsom media, populärvetenskap etc. så är det så upplägget ser ut.
Det här var dåligt p.g.a. det här, det här var också dåligt p.g.a. det här, idag är det bättre eftersom det är så här, och så är det. Punkt slut!

Något som dyker upp på min egen näthinna när de här frågorna tas upp är South Park-avsnittet där Eric Cartman under halloween väljer att komma till skolan utklädd till Adolf Hitler. Rektorn på skolan inser att detta inte går för sig och väljer därför att ge honom ett lakan för att täcka över kostymen. Hon klipper hål för ögonen i lakanet, och det slutar med att han istället spenderar dagen med att gå runt och se ut som en Klu Klux Klan-medlem.
Nu är jag medveten om att det rör sig om ett fiktivt exempel. Men det är lite det här jag menar med att man, när man använder historien som verktyg i värdefrågor, ofta väljer ut områden som ges mer utrymme och således riskerar att tappa fokus från andra, som också är viktiga att ha med.

Och vad det beror på att vissa händelser ges ett större ”värde” i sammanhanget, medan andra kanske istället glöms bort, är givetvis svårt att svara på.
Det kan handla om en felriktad och inte tillräckligt bred fokusering och/eller så är det helt enkelt så att vissa delar av historien aldrig fått samma uppmärksamhet och därför riskerar att glömmas bort i alldeles för stor utsträckning.
För om man inte fått lära sig tillräckligt, eller alls, om vissa delar av historien så blir ju resultatet att man kan verka ”historielös” i förhållande till dem. Och det är ingen trevlig utveckling, varken när det gäller hur vi ser på den gångna historien eller när det gäller hur vi ska gå tillväga för att skapa en historia av nutiden som vi lever i idag.

3 kommentarer:

  1. Historiska kunskaper är litegrann som att kunna stava. Det är inget större praktiskt problem att vara historiskt okunnig och stava som man vill. Men det är ett enormt socialt problem, eftersom den som inte har den godkända uppsättningen av historiska kunskaper uppfattas som dum i huvudet.

    SvaraRadera
  2. De lite som nyheter det lyfts sällan upp det som positivt, utan mer intressant vissa hemska saker. För görs det på det sätt så blir lätt att folk tror någon som bor bland moln så att säga. Samtidigt som det som lyfts mest, så skapas hos många barn en idé att våld är okej. De missar mellan åt det hemska blir enbart fascinerad och börjar ta efter.
    Eller så kan skapa ärr, att bara ämnet dyker upp tex andra världskriget bleknar personen. Detta beror givetvis hur ämnen har presenteras, och vem barnet är, eller varit med om.

    SvaraRadera
  3. Att vara väl påläst i historia är en enorm fördel om man vill förstå varför världen ser ut som den gör idag. Men det kräver ett intresse och där tycker jag ofta att skolan är dåligt på att skapa ett intresse. Den kunskapen jag fick ta del av i skolan kändes väldigt linjär och följde ett narrativ om det svenska folket/nationen. Tyvärr medför detta ett enkelt sätt att skapa vi-och-dem förhållanden och perspektivet påminner mer om tunnelseende. Historieundervisningen behöver motverka detta.

    SvaraRadera