lördag 1 juni 2013

Koloniområden utdöende?

Jag har växt upp med att nästan varje sommar bo på ett koloniområde, i en klassisk liten röd stuga med vita knutar, några fruktträd och ett odlingsland. Riktigt trevligt, och inte alls särskilt långt från staden.


Koloniområderna började dyka upp i Sverige i början på 1900-talet när folk började flytta in till städerna i större utsträckning, men ändå ville ha en liten bit mark att odla på och komma bort från de hårda fabriksjobben.  Under första världskriget så blev det en stor utveckling av koloniområderna, på grund av dålig ekonomi så ville många odla sin egen mat och spara en slant eller två.


Nu när ekonomin är bättre och inte lika många jobbar tunga jobb på industrier så har ju koloniområden halvt om halvt mist sin mening. Såklart finns det fortfarande folk som vill ha ett litet sommarställe nära staden och lite billigare än att köpa ett hus på landet, men numer är det nog inte lika mycket för att slippa sina industrijobb, och förmodligen inte heller av en ekonomisk anledning. Numer är det nog bara för att ha ett skönt avslappnat ställe för sig själv.


Detta får mig att undra om folk kommer att fortsätta köpa kolonilotter. Koloniområderna har ju inte ändrat på sig särskilt mycket även om anledningen till att folk vill ha en kolonilott har ändrat sig. koloniföreningarna håller kvar vid gamla sätt att tänka på. Nu talar jag främst om ett av koloniområdena här i kalmar, för det är där jag vet hur saker fungerar, och det kan säkert variera från område till område. På södra koloniområdet i kalmar så får man inte dra in vatten i sina stugor, man får inte heller bygga för högt eller på för stor del av sin tomt. Detta är på gott och ont kan jag tycka. Dessa regler gör att de flesta husen och även området i helhet behåller sitt gammeldags gemytliga utseende. Men samtidigt tror jag att detta kan avskräcka många yngre som annars hade kunnat tänka sig att köpa en kolonilott.


Går man på ett koloniområde idag så ser man nästan bara gamla människor. Det finns såklart några familjer, och förmodligen en och annan yngre person som äger en kolonilott, även om jag har lyckats missa de sistnämda.

Koloniområderna gör ju inte heller så mycket ljud av sig. De flesta har nog en hemsida, och kanske nämns i någon tidning för trädgårdsintresserade någon gång då och då, men annars märker man inte mycket av dem. Så jag tänkte avsluta med en fråga, tror ni att koloniområden är som hembyggdsföreningar, folk köper en kolonilott när de blir äldre och känner att de har tid för den. Eller tror ni att koloniområderna har gått förbi sin guldålder efter ca 100 år av existens och nu sakta men säkert kommer att försvinna, eller vad tror ni?

1 kommentar:

  1. I Stockholm är kolonilotterna poppis även bland yngre människor, exempelvis vänsterliberala akademiker och folk från andra länder med stor jordbrukserfarenhet. Det ser inte ut som om kolonirörelsen är på väg att dö ut här.

    SvaraRadera