måndag 7 juni 2010

Kulturmiljö vs tillgänglighet

Projektarbetet ligger bakom oss nu, men just detta arbete har satt igång många tankar hos mig. Min grupp skulle rekommendera en av fyra platser i Kalmar slott för en installation av en hiss.

Frågan som kom upp under arbetet var om bevarandet av en kulturmiljö är viktigare än att göra en kulturmiljö tillgängligt för alla. Frågan som jag ställer mig nu i efterhand är :
Vad förmedla man om bevarandet av kulturmiljön kommer före tillgängligheten?
Jag har inget svar på det, men tycker att det är ett väldigt svårt fråga.
Själv påstå jag att tillgängligheten skulle komma i första hand. Kulturen skulle vara tillgängligt för alla och detta inkludera enligt mig även unika kulturmiljöer som möjligen behöva förstöras till en viss del för att når detta mål.
Dessutom vill jag påstår att ett bevarande av ett kulturmiljö som möjligen inte är tillgänglig för en stor del av befolkningen kan ses som en kuliss. Hur mycket värde kan man se i en miljö som inte eller bara till en liten del används?
Jag skulle uppskatta att få lite reaktioner på detta inlägg!

8 kommentarer:

  1. Det där är en mycket klurig fråga. Installation av en hiss på slottet är ju en sak, men hur blir det när man pratar om t.ex. fornlämningar? Är det odemokratiskt att sätta upp en informationsskylt på en plats dit det inte går att ta sig med rullstol?

    SvaraRadera
  2. Kulturmiljöer ska enligt min mening vara tillgängliga ur kulturmiljöns perspektiv, inte ur besökarens perspektiv. Alla besökare får anpassa sig till varje kulturmiljös unika förutsättningar. Är man för lång kan man inte stå raklång i små utrymmen. Är man för bred kommer man inte igenom en smal passage. Kan man inte språket kan man inte ta till sig de eventuella uråldriga texterna - eller de nya texterna på eventuella skyltar. Tillgängligheten får inte komma i första hand, det är kulturmiljön som måste komma i första hand. Kulturmiljöer som vi är skyldiga att göra vad vi kan för att bevara för efterföljande generationer.

    SvaraRadera
  3. Intressanta tankar Jan Owe. Själv har jag inte funderat på problemet på det sättet. Trots det tycker jag personligen, och här vill jag tilläger också rent känslomässigt att tillgängligheten skulle komma i första hand. Människan är ändå mer värd än en byggnad eller en fornlämning!
    Att uppleva en kulturmiljö, känna på den, andas in dess lukt, förstår den med alla sina sinnen går bara på platsen och alla människor har rätt till det.
    En sista tanke: Kanske efterföljande generationer skulle vara stolt på våran generation om de hade bevis att vi använde kulturmiljöer på ett demokratiskt sätt! Vem vet?

    SvaraRadera
  4. Som sagt, det här är inte helt enkelt. Jag är nog lite inne på Jans linje, jag tycker det finns ett problem i att bara "visa" (=skylta upp och informera om) de fornlämningar som går att göra tillgängliga för alla. För det är ett faktum att detta inte är genomförbart i många fall; det kan vara en stenkammargrav som ligger bakom en privat sommarstuga, eller en gravhög som ligger omgiven av produktiv åkermark. Ska inte dessa lämningar förmedlas alls, bara för att man inte kan bygga en parkeringsplats precis intill eller dra en asfalterad gångväg ända fram till platsen? Jag har själv många exempel på platser på Öland där jag tycker att en ordentlig skyltning akut saknas, men i nuläget är länsstyrelsen precis som Frauke av åsikten att tillgängligheten är avgörande. Problematiskt tycker jag, som sagt.

    SvaraRadera
  5. Det är en klurig fråga och i början av läsåret var jag nog mer inne på Ludvigs och Jans linje, men efter att ha läst allt vi har läst, i synnerhet kommunikationskursen och även ekonomikursen håller jag helt och hållet med Frauke och skulle till och med vilja påstå att Jan Owe har fel när han säger att kulturmiljön ska komma i första hand. En kulturmiljö som inte upplevs av människor är i mina ögon en värdelös kulturmiljö, eftersom kulturmiljöers värde inte ligger i deras fysiska existens utan i deras förmåga att förmedla något och beröra människor. Att bevara en kulturmiljö och skydda den enbart för bevarandets skull, på bekostnad av tillgängligheten, är att göra miljön en stor otjänst, eftersom dess förmedlande potential då inte får utrymme att verka. Självklart ska man ta hänsyn till miljön och skydda den, men bevarande får inte prioriteras före kommunikation och tillgänglighet.

    SvaraRadera
  6. Det här är ju precis som ovanstående skrivare har påpekat en väldigt svår fråga och jag håller med om att det är viktigt att även lyfta fram de kulturmiljöer som inte är speciellt tillgängliga i nuläget, samtidigt tycker jag att det är viktigt att göra miljön tillgänglig för så många som möjligt utifrån rådande omständigheter. Utifall att sådana omständigheter som Ludvig nämnde ("det kan vara en stenkammargrav som ligger bakom en privat sommarstuga, eller en gravhög som ligger omgiven av produktiv åkermark") gäller så borde det åtminstone vara möjligt att sätta upp information om platsen som är tillgänglig för de flesta. Man skulle till exempel kunna göra en informationsskylt till en del av en rastplats på en närliggande huvudled och därifrån även beskriva hur man tar sig till platsen.

    SvaraRadera
  7. Svårt, jag håller med om att tillgängligheten faktiskt går före kulturmiljöns bevarande. Kulturmiljön är för alla till alla. För vad är i så fall en autentisk kulturmiljö? vi restaurerar byggnader hela tiden, i tidstypsik stil, är isåfall detta inte ett lika stort "ingrepp" på kulturmiljön som att bygga en hiss på kalmar slott, de la ju ett helt nytt tak på slottet, skulle inte detta egentligen vara samma sak...det är rentav diskriminering att inte tex handikappanpassa vår kulturmiljö! Visst är detta väldigt svårt och man måste jobba för att hitta de bästa alternativen för självkart ska man gör så lite skada på kulturmiljön som möjligt. tycker jag..

    SvaraRadera
  8. Detta pratade vi mycket om i vår grupp som skulle installera en hiss på slottet. Det var väldigt svårt för oss att ta ställning i det först men sen blev vi alla ense om att tillgängligheten borde gå före. Detta främst för att det kan ses som diskriminering som Moa säger. Stora ingrepp kommer det att få göras men det är ju också en teknik i framtiden som kan utvecklas hur man gör en kulturmiljö tillgänglig utan att förstöra den för mycket.

    SvaraRadera