lördag 24 september 2016

Sexistiska vikingar

Den här sommaren har kantats av en intressant debatt. En kvinna blev mot sin vilja bortrövad av skådespelande vikingar och såld som slav på marknaden medans männen (såklart män) kommenterade hennes färdigheter i köket och hennes figur. I efterhand polisanmälde hon händelsen. I och med detta blossade en enorm debatt upp där det enda som egentligen stod klart var att de moderna vikingarna ofta dras med en djup sexism som är mer rotad i 1800talets ruttna kvinnosyn än i vikingatiden. Gruppen i fråga sa till sitt försvar att de gjort så här länge och att de väljer kvinnor för att de är lättare då de ”inte är lika uppmärksamma som män” och, ”såklart hon säger nej, ingen vill väl bli såld som slav” (!!!)
sedan har försvaren staplats på hög, ”vi har alltid gjort såhär” ”alla tycker det är roligt” ”det var såhär” och det är just det, gruppen försvarar sin sexism med att de försöker förmedla en historisk korrekthet. Det är då fyra arkeologer ger sig in i debatten och menar på att det är absurt. En fri kvinna på en marknad skulle aldrig bli bortrövad och såld i samma stad bara sådär. Hela idén är fel från grunden. Så min frågeställning är egentligen; är sexism nödvändigt för att förmedla hur livet var på vikingatiden? Och om svaret är ja, ska verkligen ovetandes besökare blandas in utan medgivande och möjlighet att säga nej?
Som hon själv säger i en intervju, tänk om detta händer någon som tidigare varit med om ett trauma, Det kan få katastrofala följder.


Debatten finns att läsa här: http://www.sydsvenskan.se/2016-07-12/saldes-som-slav--polisanmaler-vikingar 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar