fredag 29 maj 2015

Kultur, kulturarv och grupptillhörighet

Av Anna Forsén

Jag har tänkt en hel del på hur kulturarv på olika sätt både kan förena men också utesluta människor på olika sätt. Den första tanken som jag tror dyker upp hos många när dessa frågor kommer på tal är hur nyinflyttade i Sverige ställer sig till det som ibland kallas vårt gemensamma kulturarv. För det första är själva begreppet gemensamt kulturarv en väldigt svårdefinierad företeelse med väldigt många bottnar och betydelser. Jag tror att den har en unik personlig innebörd för var och en av oss, såväl i grupp som individuellt.

Det finns mycket att säga om hur olika grupper i samhället ställs emot varandra beroende på faktorer som nationalitet, klass, kön, sexuell läggning, religion och även kanske lite ”ytligare” saker som intresse och kulturella referenser. Jag tänker att alla grupper har sin egen kultur och därmed sitt eget kulturarv. Denna utbildning har lärt mig att kulturarv är ett större begrepp än vad det kanske verkar som för en oinsatt. Begreppet innefattar inte bara urgamla lagskyddade fornlämningar och arkeologiska artefakter utan kan även inkludera nutidens kulturella yttringar som till exempel den senaste topplistemusiken. Man kan faktiskt säga att allt som vi människor gör och har gjort genom alla tider är kulturella yttringar, men givetvis kan inte allt av det bli kända kulturarv för framtida generationer.

Självklart stärker den ”egna” kulturen en grupps gemenskap och existens och i den större skalan finns många exempel på hur kulturarv och historia används för att stärka en nations eller ett folkslags existensberättigande, ur ett rent politiskt perspektiv. Det är ju något som sker hela tiden runt om i världen och så alltid har gjort, i både lugnare och mer våldsamma former (och ibland under väldigt blodiga former, känner jag att jag måste tillägga).

Men det finns också enormt många exempel på hur man med dessa argument uteslutit andra nationer och folkgrupper genom historien och det vet vi ju alla väldigt väl. Dock sker dessa processer i alla skalor i samhället, ända ner på föreningsnivå och jag tror många av oss även har sett det ske i klassrummen. Det är ingen enkel sak att komma in i en ny grupp helt ovetandes om gruppkulturen som där råder och det är inte heller alltid särskilt enkelt att i en grupp acceptera en nykomling som representerar en för den okänd kultur från första början.

Vad jag här vill komma fram till med dessa kanske smått filosofiska resonemang är att såväl den nyinflyttade invandraren som den nya eleven i klassen kan känna ett liknande utanförskap och rädsla inför en kultur de inte känner till. Och lika är det för gruppen de kommer till, oavsett det är invånarna i det nya landet eller de nya klasskamraterna. Främlingsrädsla behöver med andra ord inte bara gälla etnicitet.

Sedan gäller det att besluta sig för huruvida man ska acceptera och välkomna den nya okända kulturen, stänga den ute eller rentav försöka motverka den med våld. Men det är ett beslut på personlig nivå som var och en av oss måste fatta själva.

En museiwebbsajt med utvecklingspotential

Av Anna Forsén

I min fallstudie tittade jag närmare på Historiska museets hemsida och dess kommunikativa styrkor samt svagheter. Och även om detta museum har en väldigt fin webb med tydlig layout och lättfattad information fick jag under analysarbetet en personlig känsla av ointresse. Jag kände helt enkelt ingen lockelse till att vilja besöka museet och dess utställningar. Men nu talar jag för mig själv och kan därmed inte säga något om hur andra uppfattar webbplatsen eftersom jag inte gjort någon undersökning i saken.

En av anledningarna till att jag får den här känslan är att jag uppfattar hemsidans upplägg som ganska tråkigt, platt och okreativt. Man presenterar Historiska museet och dess utställningar samt verksamheter mycket traditionellt och det får mig att anse att hela hemsidan har som enda syfte att marknadsföra det fysiska Historiska museet. Vad jag vill säga är att hemsidan i mina ögon saknar egenvärde. Exempelvis finns väldigt, väldigt få (om ens några) interaktiva inslag och texterna som beskriver museets permanenta utställningar är kortfattade och enligt min egen åsikt rätt torra.

Det positiva är visserligen att samtliga dessa utställningar på ett tydligt sätt är listade med egna informations/presentationstexter och bilder på föremål ur dem man kan klicka på för att få ytterligare fakta. Flera av de permanenta utställningarna presenteras dock med korta trailerfilmer som alla är från 2007 (vilket ger mig känslan av att man inte bryr sig så mycket om uppdatering) och de anspelar samtliga på upplevelseaspekten av utställningarna. För det mesta är de helt utan informerande inslag och jag tycker faktiskt inte att de tillför något. Snarare tvärtom, eftersom min personliga åsikt är att de blir konstnärligt krystade. Däremot finns på webben en mer allmän filmsnutt där själva museet presenteras och den lyckas betydligt bättre med sina kommunikativa insatser. Men hur det än är så tvivlar jag på att webbesökare ens bryr sig om att titta på de här filmsnuttarna, så mitt förslag är att de helt tas bort.

Historiska museet har också på sin hemsida en hel avdelning med information och material som helt vänder sig till lärare och skolklasser från förskolan till gymnasiet. Jag tycker det är hemsidans kanske största styrka eftersom naturligtvis skolan är en viktig målgrupp för ett museum med inriktning mot forntid och äldre historiska epoker.

Historiska museet har stora samlingar av fornfynd från Norden och vikingatida föremål men det är inget som direkt lyfts fram på hemsidan. Den utställning det skrivits mest om och som man därmed får mest fakta om är den om medeltida konst, medan de andra beskrivs ytligare. Jag tycker också det är en brist att informationen om de tillfälliga och turnerande utställningar som också förekommer är nästan obefintlig i jämförelse med de permanenta utställningarna.

Detta är i grova drag vad jag kom fram till i min fallstudie och för att avrunda så är mina viktigaste förbättringsförslag att Historiska museet ska göra sin hemsida mer interaktiv och tydligare presentera sina värdefulla samlingar genom det forumet. Jag tycker också att informationstexter ska bli mer kreativt skrivna, dock utan att tumma på vetenskaplig och saklig fakta. Överlag tycker jag att museet ska göra sin hemsida till ett komplement snarare än en presentation, men det som är bra på hemsidan ska naturligtvis vara kvar och vidareutvecklas.

Så för att sammanfatta det hela så har Historiska museet en hemsida med stor utvecklingspotential.

måndag 11 maj 2015

Fängelse i staden

Av Sebastian Blomqvist

Jag valde att kolla på Ravelinen och bastionen mitt i centrala Kalmar som nu används som kriminalvårdsanstalt då jag alltid undrat varför man har valt att ha den mitt i centrala Kalmar under sådan lång tid. På deras hemsida så står väldigt lite information, det står bland annat att anstalten byggdes 1852 och är därför en av landets äldsta som fortfarande används. Och att placeringen av anstalten var på den tiden ocentral medans den nu ligger mitt i staden. På skylten utanför anstalten så står den om "Ravelinen prins Carl" som den kallas, så står det mer information.

Skylten berättar om historian om hur Ravelinens läge kom till. Kalmar flyttades av försvarsskäl från läget invid slottet till Kvarnholmen. En fästningsplan ritades av chefen för fortifikationen, Johan Wernskjöld och godkännes av Drottning Kristina 1651. Den nya staden försågs med ett bastionsystem med vallar och värn som i olika nivåer och steg skulle skydda mot anfall. Själva Ravelinen byggdes under 1680- talet och ritades av generalkvarter-mästaren Erik Dahlberg. Den namngavs efter prins Karl, blivande kung Karl XII. Ravelinen var kilformad och med en vallgrav fylld med vatten omgavden för att ge ytterligare skydd. På informationsskylten står även om den gamla vindbtyggan över Systraströmmen till västerport. Den gamla vindbryggan var stadens infart och när infarten flyttades till Tullbron på 1850 så revs bron under 1870- talet. Den brygga som nu står där byggdes 1997. När ravelinen blev fristående och på ett avgränsat läge, så fanns det en utmärkt tomt för ett nytt fängelse. Fängelset invigdes 1852 och är ritad av arkitekten Axel Nyström.

Efter kursen med med hur man kommunicerar kulturarv så måste jag säga att anstalten är väldigt dåliga på att kommunicera deras historia. På deras hemsida står nästan inget alls om ravelinen eller historian. Informationsskylten har mycket mer information och är även på Engelska och Tyska, även om informationen på Tyska och Engelska är väldigt liten. Skylten är dessutom gammal då pappret i skylten har blivit blött och en del bokstäver har smetats ut. Annars är informationen väldigt bra. Jag valde att skriv om anstalten och dess historia då jag blev intresserad av byggnaden när jag flyttade hit och undrade varför den var där och varför man inte byggt ett nytt fängelse utanför centrala Kalmar. 

torsdag 7 maj 2015

Kulturarvets delar

Av Sebastian Blomqvist

I kursen om kulturarv och kommunikation så har vi diskuterat kommunikation om kulturarv och får synen av att kulturarv är ett stor område. Jag tycker dock att det känns som att kultur blir mindre och mindre, särskilt inom vissa delar, det finns många olika exempel om detta. När det gäller om det blivit mindre användning av kulturarv så stämmer det när det gäller bio och film, samt genom teven. Det har blivit mycket större med att kolla på film och serier genom internet samtidigt. En del större immateriella kulturarv som varit jättestora under längre tid men som blivit allt mindre med åren är radio, teater och musikaler som minskat under flera år, vad detta beror på är högst troligen digitaliseringen av kulturarv och att man kan kolla på det mesta genom internet. Man kan se allt man vill i sin webbläsare, och även annat utbud  som underhållning som spel och podcasts istället för radio.

Det är svårare att se om det är någon skillnad på bruket av materiella eller immateriella kulturarv då det är väldigt breda ämnen. Det kan vara svårare att bevara och bruka immateriellt kulturarv då  om det inte används så försvinner det. Ett materiellt kulturarv kan stå kvar under lång tid mellan att man renoverar och tar han om objektet. Man behöver dock inte lägga några resurser på att bruka och bevara immateriellt kulturarv.

Jag anser att det är det materiella som påminner om det immateriella, det är av det immateriella man får funderingar och tankar om det materiella. Det immateriella kulturarvet är lättare att kommunicera till många människor då  man inte behöver befinna sig på en specifik plats eller ha något speciellt objekt, som en karta eller gps. Det är förvisso lättare att lära ut hur man kommunicerar ut ett materiellt kulturarv då man har en fast objekt eller plats och det finns fakta om det. När det kommer till ett immateriellt kulturarv så har alla olika tankar och tycken om det, och man kan inte säga att någon tycker fel, men är det ett fakta så kan man inte motsäga det.

söndag 3 maj 2015

Knossos historia och mytologi


När jag var 12 år så upplevde jag en sak som fortfarande representeras hos mig, jag besökte Kreta. Jag kommer ihåg klart och tydligt att innan det så hade jag inte haft vare sig intresse eller vilja att tänka så mycket om historia och vad den betyder för båda nutiden och framtiden. Historia för mig då var någonting vi hade i skolan då jag kunde få sova i 1 timme istället för att sitta och lyssna på någon lärare stå och rabbla upp årtal lite här och där. Min syn på historia då är väl representerat inom dagens samhälle också, vad jag har fått höra så är det väldigt många lärare som mest står där och rabblar utan att egentligen veta varför och hur det är viktigt för elever i 6:e klass att veta, utan det var mer någonting de var tvungna att göra som lärare. Det är under lite senare utbildningar, d.v.s. gymnasiet eller universitet, som det faktiskt kommer lärare med ett intresse för ämnet som är mycket bättre på att förklara, och förklarar djupare än det klassiska ”Det var så då”. Jag besökta Kreta med min mor och min syster, redan vid första steget ut på marken ifrån flygplanet så insåg jag att detta var någonting jag skulle gilla. Grekland har en så enormt rik historia att det är svårt att vara negativt inriktad mot historia när man är där, och är man det så skulle jag gissa att en gnista tänts i alla fall när besöket är över, precis det som hände med mig. Vi besökte i alla fall Knossos på Kreta, Knossos är då enormt när det kommer till den Grekiska bronsåldern och massor med fynd har gjorts där. Men Knossos är även väldigt känt inom den mytologiska världen, det sägs att det var på Knossos som Kung Minos bodde. Knossos är fullt av labyrinter som det sägs att en minotaur sprang runt i, minotauren då som Minos fru har fött men det är inte Minos barn, och det var skammen av det som gjorde att labyrinterna byggdes. Orsaken till att jag tar upp detta är för att detta startade min gnista, inte bara för historia men även för arkeologi och mytologi. Att det fortfarande finns kvar så man får besöka det, har man även läst på lite, både om dess historia och dess mytologi och sen är där på platsen och tittar sig omkring så är det väldigt svårt att inte kunna bli väldigt intresserad av vad som representeras och vad man kan lära sig genom att titta bakåt i tiden. För att låna Hillboms uttryck så var det denna Tidsresa som skapade mitt intresse.

//Björn Karlsson